De fick faktiskt bara regntäcke på sig nu eftersom det är så varmt.Ville inte ha dem nakna då himlen ser ut att kunna släppa ifrån sig regn när som helst.

slänger in två bilder till på pojkarna  från i går..(resten dröjer eftersom gubben inte varit hemma)

Mellis...

  Resten kommer troligtvis i morgon   

Knas.

Det märks på den mannen när han inte fått gå så mycket.Det tar en stund innan han slappnar av och kommer till ro.

skrittade ganska länge i dag för att ge honom så goda förutsättningar som möjligt och sedan gjorde jag några halter.

Gick vidare till travarbetet sedan och red lite volter och bågar för att sedan övergå till lite sidvärts små korta bitar för att sedan rida ur och rida på framåt.Tog sedan en paus med bibehållen kort tygel och återgick sedan till travarbetet i nedsittning och forsatte göra ungefär samma som innan och varierade formen lite och lekte med ställningen och sedan tog vi faktiskt en vänster galopp och rullade på några varv för att sedan bryta av och trava av under lättridning.

Jag orkade inte hålla ihop riktigt kände jag men det fick liksom gå ändå och Knas var faktiskt väldigt förlåtade trots att jag var ganska vinglig .Så även om det kändes ganska så blaj för min del så tyckte jag hästen kämpade på riktigt bra .Han var väldigt stadig och takten var fin och det räcker för min del med den mannen just nu.

Mellis.

Skrittade jag först fram och sedan blev vi sittande på en större volt och vände igenom och bytte varv ungefär vart annat varv.Grejen är med den här herrn att man vill ha ut halsen och att han ska sänka sig i nacken för at han ska få plats och ha ork att använda sin bakben rätt. och det var lite det som arbetet fick gå ut på i dag och jag tyckte inte det funkade i travarbetet riktigt så vi skrittade en stund och sen så han fick rulla på lite galopp i stället och så använde jag mig av att ställa honom och forma honom runt innerskänkel för att sedan rida honom rak på böjt spår.Detta fick den effekten jag ville ha och han släppte igenom och blev betydligt rörligare i sin kropp och kom upp sig bättre fram så vi återgick till travarbete igen och så flyttade jag på honom två steg och red sedan ur och flyttade på honom några steg igen och gick över till lättridning igen och la honom djupare.Han blev lite trött i dag tom vilket kändes på slutet då han gärna ville få mer stöd från mig och eftersom jag var lite vinglig i dag så tyckte jag det fick räcka där för jag orkade inte riktigt sitta så som han behövde.Och jag tyckte inte han skulle behöva kämpa extra med sig själv när jag ändå fått det jag krävde från början.

Båda blev svettiga faktiskt och det är inte så konstigt med tanke på att det var riktigt varmt och behagligt i dag och båda har ju ganska duktigt med päls så det fick bli avsvampade efteråt med varmvatten och sedan stå inne en stund för att torka upp.

Gubben hade faktiskt kamerorna med ut så det kommer bilder från idag senare på båda hästarna.  

Är lite surt att vi fortfarande har kameraproblem faktiskt.Och det är INTE billigt att lämna in den för lagning heller så det har inte blivit av ännu.Det stör mig kopiöst dagar som denna framförallt eftersom det är strålande fotoväder och det skulle kunna bli jätte fina bilder på hästarna.Gubben har ju slitit ont med den trasiga kameran sen innan jul då den även om den är paj levererar bättre bilder pga optiken(70-200)När man väl får till det.

Den andra kameran vi har är  är mer för portättfoto.Gluggen till den har dessutom lätt vidvinkelfunktion vilket får hästarna att se längre ut än de egentligen är och det stör mig sen är den inte tillräckligt snabb heller för att fota objekt som rör sig.För mycket rörelseoskärpa för min smak.

Därav har inte bilderna i bloggen hållit den kvaliten de normalt sätt brukar ha.Inte så lätt att få till det men en kamera som är paj och speciellt inte när redigering inte finns på kartan eftersom gubben envisas med att det inte längre är fotografering om man får lov att redigera bilderna.

autofokusen i huset är helt död och i bland låser sig linsen i öppet läge.Älskvärt problem? NOT!

(arkivbild tagen med ett stycke trasig kamera)

Men vi hann i allafall ut på en tur utmed vägarna med hästarna och lossade dem i skrittarbetet.Vi han med en kortis i går också faktiskt fast det skrev jag inget om då för jag hade inte tid helt enkelt.Och jag har egentligen inte tid att sitta här nu heller så hej svejs ...

(arkivbild)

Jag hittade gamla prisrosetter och gubben hittade ett gammalt diplom från när han red på ridskola .Jag hittade även alla gammla posters med hästar på .En rejäl bunt .Och två kartonger med hästböcker .Och en pärm med gammla foderstater.. kurs papper..ridscheman för gammla hästar och jag höll minsan även koll på vilka hästar jag red på på ridskolan och vilken ridlärare vi hade och vad vi gjorde varje lektion .Och en rad med riddagböcker från 80-talet och framåt för olika hästar jag ridit .Lite roligt faktiskt att bläddra i så här efterhand.Hittade även ett par gammla trästigbyglar som jag gjort i slöjden   och  teckningar på hästar i olika sammanhang till förbannelse. Tror jag ritat hästar i alla tänkbara lägen. .de hoppar.. de sover.. de äter.. de går dressyr .de släpps på bete..de borstas..de körs. tror tom jag hade en teckning på en häst som gjorde i från sig.Så man kan väl säga att jag varit ordentligt hästbiten redan från början.

Hittade flera tidningsurklipp också med allt från hubertusjakter som jag ridit som fick notis i lokalblaskan .Till något inslag där det handlade om kopparspelen(meeting som fanns här förr) där man var med som funktionär   där jag står som nått miffo och bygger hinder tillsammans med banbyggaren på en bild (tidigt 90-tal) haha.Hittade även några foton från några tävlingar både i dressyr och hoppning från tider jag knappt minns längre själv.

sen började jag sy på en barbacka padd för ca 10 år sen som jag nu hittade halvfärdig på vinden.Det är inte så vansinnigt mycket att göra klart på den egentligen så det kanske blir av att göra klart den framöver.

Jag har skrattat ganska gott i dag kan jag säga.. ömsom som vemodet sköjt över mig.

Jisses minnen.. både glada och en del sorgliga..Det är ju en del hästar man stött på genom åren som man saknar än i dag..Och det sticker i hjärtat när man hittar gammla saker som tillhört dem som bringar fram minnen från förr.Även roliga förståss..Men jag fick allt tvinga undan en tår när jag hittade ett A4 där jag skrivit om O-P bortgång tex..samma smärta som jag kände då..sköljde över mig igen trots att det var mer än 17 år sen.

Knas är inte munter i hagen kan jag säga så de kommer antagligen få komma in lite tidigare i dag så de får torka upp och stå torrt.

Blev en promenad med dem i förmiddags innan vädret vände i allafall så något har de fått göra.Tänkte ta en stund i kväll med dem sen och borsta och frisera lite och så där. Tycker det är mysigt att vara i stallet om kvällarna.Det är så fridfullt på något sätt.I bland gör jag inget vettigt där ute ens utan kan sitta i en av boxarna och bara iakta dem och njuta av lugnet.

De kom nerifrån och vi kom som sagt uppifrån berget på en smal skogsväg. Tror ni de stannade? ICKE! Tror ni de saktade in?? NOPE! Tror ni de höll ut?? I helsike  heller ..de fräste förbi oss på den smala vägen trots att jag gick ut mitt i vägen och ruskade på huvudet för att få dem att sakta in.Var ju bara för en annan att flytta på sig.Det är en jäkla tur vi har snälla hästar ska jag säga .var knappt en meter mellan oss och skotrarna.Knas kan dessutom vara lite oberäkenlig var inte långt ifrån att jag önskade att han satt en bakhov rakt i huvudet på nån av dem   

Nu gick det ioförsig hur bra som helst och hästarna brydde sig inte den här gången.Men jag kan inte lova att det går lika bra nästa gång. Knas framförallt kan slänga sig rakt ut framför både det ena och det andra om han blir trängd.Man kan ju åt minstonde hålla avstånd till sina medtrafikanter .Idiotjäveln hade minst tre meter till god på sin sida pga en mötesficka medans vi balanserade på dikeskanten på våran.

Men förutom det så var turen hur trevlig som helst och solen värmde riktigt skönt och hästarna var härligt positiva hela tiden och Mellis tog i så han storknade .Så himla härligt att se   livskvalitet..

Jag svara på kommentarer senare i kväll.Nu har jag annat att göra..

Ha en trevlig helg alla .

väl mött/ Q

Gubbarna grus njuter av att få vara nakenfis.

Skriva kan jag iallafall vilket ni säkert märkt haha..Så helt stilje här i bloggen lär det ju inte bli även om jag inte rider själv så mycket just nu.

(arkivbild)

Olika hästar kan behöva olika ridning för att komma till lösgjordhet och avslappning och sedan vidare till mer riktigt arbete. jag tänke gå in lite gran på hur jag brukar tänka kring dessa två ytterligheter TurboOla och comaConny. som ni säkert förstår så är turboOla en mer känslig och pigg och vaken häst medans comaConny såsar omkring och går och lullar i sin egen värld och är ganska så långsam överlag..

Som jag tidigare beskrivit ang att lägga upp ett arbetspass så pratar jag här om uppvärmningen.lösgjordheten måste vara på plats innan man börjar med inlärning eller styrkearbete och hästen måste framförallt vara avspänd och tillräckligt varm.

(arkivbild)

TurboOla är en typ av häst som behöver lösgöras mycket framförallt mentalt då denna typ av häst gärna blir spänd och orolig väldigt lätt.Det lösgörande arbetet får  gärna vara i skritt för att den ska ha tid att reflektera över sin ryttares hjälper och komma till ro och känna sig bekväm och trygg.Dessa hästar är också extremt känsliga för ryttarens sinnestämning och är man som ryttare själv inte avslappnad blir denna häst helt enkelt omöjlig att få lösgjord .

En sådan här häst behöver känna igen sig i sin uppvärmningsfas för att komma till ro för att sedan kunna komma till arbete.Övningar som lämpar sig på denna typ av häst är tex..övergångar mellan skritt och trav eller gymnastiserade övningar skritt så som olika vändningar och kanske sidvärtsrörelseroch gärna i en lägre form .Det viktigaste är att hästen känner igen sig i arbetet så den hittar sin trygghet för att komma till lösgjordhet.För då kan man senare i arbetet gå tillbaka till det om hästen skulle bli spänd för att hitta tryggheten igen.

(arkivbild)

ComaConny har precis lika stort behov av uppvärmning som TurboOla problemet är att denna häst luras lite eftersom den är på ett helt annat menalt plan än TurboOla vilket ofta gör att man tyvärr luras att börja träningen för tidigt för man vill jaga på den  så den slutar gå och lulla i sin egen värld och är långsam.Grejen är den att denna typ av häst ofta har en lägre energi nivå vilket ofta gör att den behöver ändå en ganska lugn uppvärmning för att komma igång det tar helt enkelt lite mer tid i anspråk för att få den varm.på en sådan här häst är att man blir sugen på att driva och driva och driva mest hela tiden vilket inte ger den effekten man i slutändan vill ha så man får tänka lite omvänt och vara så fin i sin hjälpgivning under uppvärmningen som möjligt och låta den rulla på i ett behagligt tempo men ändå med ett fokus på framåtbjudning.Övningar som lämpar sig på denna är tex tempoväxlingar i trav och galopp på stora böjda spår eller längs fyrkatspåret eller sidförande arbete med bibehållen framåtbjudning med takt och balans i fokus hela tiden för att hjälpa hästen framåt utan att för den sakens skull driva på den med skänkel eller säte.

Först i sluttampen av uppvärmningen kan man börja kvicka på den och be den svara bättre och snabbare för fina hjälper för att sedan börja det egentliga arbetet.

Båda typerna av hästar kan efter uppvärmningen som normalt sätt tar ca 20 min behöva en skrittpaus för att sedan börja det egentliga arbetet.Det är ingen idé att öht börja med samlande eller rakriktande övningar innan hästen är riktigt uppvärmd eller lösgjord.

jag pratar här om hästar på lätt nivå och uppvärmningen är A&O och blir sedan ett kvitto på hur träningen blir.Känslan man får under uppvärmningen kan också vara en fingervisning om på vilken nivå man ska lägga övrigt arbete för dagen.

(arkivbild)

Givetvis finns det ju variabler av dessa två.Knas är en "turboOla" Och Mellis är mer en "ComaConny" Vad kräver eran häst för typ av framridning?Och vilken av ovanstående skulle ni säga att eran häst passar in på?

Många verkar tro att det är hållbart att sitta och nöta i trav och galopp på sin häst i olika övningar under ett pass utan pauser.Detta ger snarare en nerbrytande process på flera sätt både fysiskt och psykiskt för hästen.Arbetet blir för monotont och icke utvecklande.För musklernas och ledernas skull är återhämtningen viktig och i det lärande skedet är pausen viktig för att hästen ska få utrymme för eftertanke och belöning för arbetet den utfört för att den ska få vilja att försöka igen.

Det är viktigt i alla lägen oavsett om man lär in något eller om man håller på med rent styrkearbete eller gymnatiserande arbete att man inte nöter på för mycket utan känner av sin häst och ger den andrum .

skrittpauserna behöver inte alltid ske på lång tygel eller vara över flera minuter långa.Allt beror på vilket typ av abete man jobbar med och vilken typ av häst man sitter på och vilken effekt man önskar av avbrotten från den övning man kanske höll på med.Jag ska ge några exempel..

Låt säga att man jobbar med någon typ av samlande arbete.Det samlande arbetet är tufft för hästen styrkemässigt vilket ger ökad mjölksyra som på sikt kan bli nerbrytande om man rider på i en övning för länge.Det är också därför man på en grön häst i början när den inte är tillräckligt stark rider korta repriser och sedan rider ur och rider något annat .Låt säga en skola i trav efter en långsida.Det är inte alls säkert att hästen orkar bära rätt hela långsidan så man kanske rider ur efter bara några steg för att sedan gå tillbaka och göra om och efter några upprepningar kan en skritt paus vara nödvändigt för att övningen i sig inte ska vara nerbrytande .Musklerna behöver tid för återhämtning.Den redan starka hästen kanske klarar flera långsidor men olika variationer i tvärning osv innan återhämtningen behövs.Men behövs gör den även här för att musklerna inte ska bli utröttade för mycket.

Den andra typen av skrittpaus kan vara i en inlärningfas.Låt säga att hästen precis ska lära sig att gå öppna längs långsidan och det blir lite samma sak här förutom att här belönar man och går ur när hästen förstått eller tänker rätt och efter några upprepningar ger man hästen beröm och en skrittpaus och tid för återhämtning och reflektion för vad den just gjort.

så man kan ju kort och gott säga att skrittpauser är viktigt oavsett var i utbildningen hästen befinner sig.sedan krävs det ju givetivs skickliget från ryttarens sida att veta när det är dags.man ska ju gärna förekomma hästen och ge den en paus innan det visar utröttnings symptom.Men ändå ligga på gränsen för att arbetet på sikt ska bli stärkande.

På det unga hästen eller eller kanske travaren som ska bli ridhäst så handlar det också om motivation och om att få hästen att vilja lära och vilja arbeta med oss . Kör vi över hästen för mycket med arbete som är   utröttande både fyskiskt och psykiskt utan återhämtning får vi snart en häst som inte tycker det är speciellt roligt att arbeta och den kanske börjat stå i mot i även redan befäst arbete eller den kanske börjar gå ifrån oss när vi ska hämta den i hagen osv.

Jag kommer nu först skriva om hur man lägger upp ett "dressyrpass" och varför.Så kommer vikten av skrittpauserna in i ett senare inlägg som på sätt och vis är viktiga ur två aspekter ,både i inlärning och i det stärkande samlande arbetet.

Men nu åter till det här inlägget.

Att syresätta en muskel tar en stund och det räcker inte med att skritta fram endast utan det behövs mer än så.

Så för att kunna bygga upp sin häst för långsiktig hållbarhet så måste man lägga vikt vid lösgjordhet och uppvärmning.Och man måste som ryttare förstå skillnaden mellan lösgörande och samlande arbete.

Exempel på lösgörande övningar är tex stora volter i skritt trav och galopp eller bågar i skritt och trav .små tempoväxlingar .skänkelvikning övergångar skritt/trav osv.

Ska man överföra detta till människor så kan det gämföras med uppvärmingen vi gör tex innan vi börjar ett gym pass.

de samlande övningarna kan tex vara skolorna i samtliga gångarter och övergångar skritt/galopp enkla byten osv.

Och dessa kan gämföras med när vi lägger oss i bänkpressen på gymmet.

Man kan nog lätt förstå här varför det blir fel om man lägger sig i bänkpressen direkt utan att värma upp?Lägger vi då också till en arg gymtränare(ryttare) som säger åt oss att pressa maxvikt i det här läget får vi inte med oss någon positiv upplevelse och vi kan inte använda våra muskler på ett fördelaktigt sätt och träningen blir nerbrytande i stället för uppbyggande.

Nu utgår jag också från lätt nivå eftersom jag tror att de flesta av mina läsare ligger i den kategorin.

Man bör ha en plan med sitt pass med sin häst.Men först måste man ha en mall.

Mallen kan se ut så här..

1:skritta fram 10 min.

2:lösgörande arbete 15-20 min.

3:Lösgörnade/rakriktande/inlärande arbete 10-15 min.

4:skritta av 10 min.

Det finns goda anledningar till att lägga upp passet likt ovan.Hästkroppen behöver tid på sig för att komma igång.Hästen behöver lösgöras och komma igång i sin muskelatur och bli varm och få igång blodgenomströmningen vilket tar ungefär 20 min ..i bland lite längre på en äldre häst.

Många glömmer bort detta fast det för hästen är så otroligt viktigt och många kommer i konflikt med sin häst av anledningar som lätt kan undvikas om man lägger upp passet för hästen på ett mer fördelaktigt sätt.För faktum är att samla eller försöka lära in saker på ett bra sätt på en icke uppvärmd häst är som att be om problem och skapar ofta obehag för hästen. 

och i bland faktiskt ren smärta.samling kan faktiskt göra ont om det utförs för tidigt under passet innan hästen är riktigt lösgjord.Och det vi försöker lära hästen kan vara omöjligt för den att utföra pga att kroppen inte är uppvärmd och hästen upplevs i stället som olydig eller surig.

Så summa sumarum är uppvärmningen av största vikt både när vi utbildar hästen och när vi stärker den.Och man måste förstå skillnaderna mellan lösgörande övningar och samlande övningar och lyssna väl till sin häst.

När man kommit längre med sin häst(LA-GP) ser det dock liknade ut som ovan förutom att punkt 3 byts ut mot rakriktande och samlande övningar  och lösgörade efter behov och skrittpauser vid behov.Men vikten av detta tar jag upp i ett senare inlägg.Det lösgörande arbetet ska vara så pass befäst och hästen så pass stark i sig själv att de lösgörande övningarna tar mindre tid i anspråk.De finns dock med även i fas 3 av passet för att gå tillbaka till om det skulle behövsas.Lösgjordheten är trots allt A&O och genomsyrar hela utbildningskalan.

att ha det som jag har det i dagsläget är en totalomvändning mot vad jag tidigare varit och det är svårt att anpassa sig och accepetera läget .Det finns inte en möjlighet i dagsläget att jag skulle kunna rida för mål att tävla tex.det går bara inte även om jag skulle vilja.Min kropp vill inte det helt enkelt .Jag har ioförsig inte haft direkt som mål att tävla med någon av dessa hästar jag har i dagsläget men träningen är ändå viktigt för att få hållbara starka och lydiga hästar.

Jag har ju dessutom svårt att slappna av och vara nöjd med det som jag faktiskt åstakommit med dem ändå för jag vet att om jag bara vore frisk så skulle det gått bättre.. vi skulle kommit längre osv osv..De skulle haft lättare för vissa saker om jag kunde hålla igång ridningen bättre osv och långt mer saker hade varit befästa hos dem än de är i dagsläget och det stör mig.Och jag känner mig sällan nöjd.Jag är nöjd med dem..det är inte det..Utan jag är missnöjd med min oförmåga att hålla igång dem bättre.

De är glada och pigga och friska och det kan man tycka vore tillräckligt men jag känner inte mig riktigt tillfreds med att jag inte kan rida dem så mycket som jag vill.  Är det något som ger mig en känsla att ge upp så är det just detta..Jag vill kunna ge dem bättre ridning och träning än jag kan i dagsläget. Det är inte hästarna det sitter i utan mig.Det är jag som inte kan.. för jag orkar inte .kroppen vill inte  *suck* 

Visst skulle jag kunna sitta och åka häst rakt upp och ner 6 dagar i veckan.Men det är inte ridning för mig..Ridning för mig är sååå mycket mer.Jag vill inte bara åka häst.Då kan jag lika gärna lägga av.

fy fan i dag är jag less... 

Det är lite som att jag skulle kalla mig snickare bara för att jag kan slå i en spik och använda en såg och skaffar mig en lärling eller flera.Jag är ganska övertygad att det inte kommer ut några välbyggda hus eller duktiga hantverkare ur den kombinationen.

Och man märker ofta också på kundunderlaget hos den sämre tränaren att något inte funkar.Ryttaren utvecklas nämligen föga och tävlingsresultaten även på lätt nivå uteblir trots att det rids både skolor och byten osv på träningarna.Detta borde ju vara en väckarklocka om något??

Många ryttare där ute borde sätta mer värde på sin egen ridutbildning för hur det än är så måste man någonstans förstå att man kan inte på några få år lära sig att rida de svåra dressyrrörelser på rätt sätt.För om så vore borde vi alla rida som Jan Brink och det gör vi ju inte.

Det finns en anledning till varför tränarutbildningarna är uppbyggda som dom är.Det krävs helt enkelt att tränaren ska kunna utföra den typ av ridning som motsvarar tränargraden den har. A-tränare tex är inget man kan bli bara så där man får ligga i ganska så bra för att bli det.

För att bli C-Tränare krävs detta! 

För att bli B-tränare krävs detta! 

Handbok för C-B-A tränare! 

Sedan finns ju även Ridinstruktörer och Ridlärare också som har adekvat utbildning.Sen kan man ju alltid diskutera hur pedagogiska dessa är när de lär ut men det hör inte riktigt hit och det är inte heller riktigt det jag vill ha fram.

Problemet är tycker jag att väldigt många inte sätter värde på sin egen ridutbildning eller tar ansvar för den utan vill hasta fram och rida svåra saker och invaggas i en falsk bild av vad ridning egentligen är när den är till för hästen och inte tvärt om.

Jag vet så många som tyckt de varit så duktiga och sen bokat sin första träning för en riktig diplomerad tränare och tänkt WTF vad fean är detta??.Övergångar halter grunder tempoväxlingar och inget annat skoj och så har man bytt tränare för att självförtroende fick sig en törn.Eller så har man tyckt att tränaren måste vara ruko för man tror sig själv duktigare än så.

När faktumet antagligen var att man egentligen red så nedrans dåligt  alternativt hästen  inte grundriden rätt vilket man som ryttare bär ansvar för.

Jag har själv varit där  så jag vet mycket väl att det kan bli på det sättet.Och varför har jag varit där då?Jo för jag har ridit för "tränare" utan adekvat utbildning som vaggat in mig i en tro som är så långt ifrån sanningen .Och det är först när jag granskat dessa efterhand som man märkt att de själva inte tagit varesig elever eller hästar längre än till grundnivå och allt som oftast inte själva ridit något annat än på lätt nivå.Och jag kan för allt i världen inte tro att allt elev underlag de haft varit så himla dåligt att ingen av dem skulle ta sig över LB om de fick rätt förutsättningar och träning.Och när man får det där uppvaknadet så blir det inte roligt.en del fortsätter blunda och kanske byter inriktning eller så tutar man på som förut och slår ifrån sig och blundar så hårt man bara kan.

Eller så gör man om och gör det rätt.Och ser till att skaffa tränarhjälp som faktiskt kan utbilda både hästar och ryttare och ge dem en stadig grund att stå på.

Och jag blir lite arg på detta i dagsläget för det finns mängde med ryttare där ute som får felaktig ridutbildning av folk som kallar sig tränare helt utan grund som själva saknar både erfarenhet och utbildning som inte genererar annat än dålig ridning.

Jag kanske är väldigt petig när det gäller sådant här.Men min ridning är viktig för mig även om jag själv inte är någon stjärna på något sätt.Men jag tycker det är så tråkigt att se att så många ramlar i den fällan jag ramlade i som gjorde att jag halkade av banan ganska duktigt mycket för att jag var orefaren och ung och saknade självinsikt och ödmjukhet .Och det är just då det är som viktigast att man faktiskt får RÄTT vägledning.

så nöj er inte med vad som helst när ni söker hjälp med er häst och er ridning.Se till att refferenser finns och kolla vad tränaren har för elevunderlag och åk och titta på träningar och rådfråga folk som har erfarenhet och ställ krav.För det är det ni betalar för.

(arkivbild)

Knas och jag på träning för något år sedan.

Jag är ju sådan som vill kunna sköta mig själv i allra största mån.

Vi fick till det rätt ok tycker jag men jag har lite fler planer också som kommer göra stallet ännu mer lättarbetat för mig framöver.

Borstade en stund på hästarna också sen men värken blev för påtaglig så jag fick gå in och lägga mig i stället och knapra smärtis.

Så större delen av kvällen har ändå tillbringats i horisontalläge i soffan.Gubben fick natta hästarna nu vid 22. jag är inte i gångbart skick helt enkelt..Inget att hänga läpp över..

I morgon är en annan dag.

(arkivbild)

Gick riktigt bra faktiskt och jag är väldigt nöjde med hur båda skötte sig och jag kan redan nu se en viss förbättring i återhämtningen på båda.Nu står de dock inne för det snöade ganska så ordentligt när vi var ute så de blev blöta från topp till tå och jag ska gå ut om en stund och byta täcke på dem och forstätta mitt plockade i stallet som jag började med i går kväll för jag hann inte riktigt klart med det.I morgon blir det ett lösgörande pass på banan hade jag tänkte och jag ska försöka att rida båda.

(arkivbild)

Dock ska jag gå ut och plocka och dona lite i stallet senare tänkte jag .Och borsta igenom hästarna lite mer nogrannt i kväll innan nattningen tänkte jag och bara mysa med dem.

Har även gjort klart träningsschema för dem för den här veckan.och så hoppas vi på att det går att hålla det också.det brukar ju bli lite si och så med det tyvärr..  

over and out.

Jag hoppar inte.. av lite olika anledningar men samtidigt så vet jag att jag tycker det är roligt som tusan bara jag kommer igång.Och nu har jag inte hoppat alls sen 2003 eller så..Jag kan inte kalla ett skutt här och där för hoppning.Hoppning för mig är när man tränar regelbundet.Och hoppar på regelbunden basis.

På mitten 90-talet gjorde jag en rejäl vurpa i terrängen över ett fast hinder och fick hästen över mig och efter det har jag minst sagt blivit väldigt harig när det kommer till allt som man ska ta sig över med en häst.

Det sitter i och mycket för att jag än i dag tycker det var mitt fel att vi gick omkull så illa som vi gjorde.Jag hade gått banan men missbedömde ändå avståndet och det gjorde att vi kom helt fel på hindret.Hästen fastande i det och hon slog runt och landade på mig.Men nog om det..Detta ska i stället handla om hur jag tog mig tillbaka till hoppningen efter den vurpan.Själva vurpan får jag skriva om någon annan gång..

Halvblodet jag hade tidigare innan knas kom in i mitt liv var knappt inhoppad alls när han kom hem till mig.Och jag hade inte heller hoppat speciellt mycket regelbundet heller på ett tag.(födde ju barn bland annat) Någon häst här och där lite då och då bara och som max nått enkel hinder upp till 120 och väldig enkla linjer vilket inte är nått att skryta med ,och jag kan nog säga så här efterhand att jag nog undvek att hoppa  med flit.Annat var det före min omkullridning då red jag på vad som helst och över vad som helst utan att det bekom mig ett dugg.Ju högre och ju snabbare det gick desto gladare var jag.

Hur som helst så började jag med att löshoppa "Harven"

Ok tänkte jag..Och förklarade för klubbens tränare att jag var en harig jävel och behövde hjälp och att hästen..tja var en harv och grön och sa att det vore kanske bra att ta de sämsta bommarna första gångerna vi var med hahaha så vi inte gjorde flis av några nya .Det gäller att gå in med en skämtsam inställning right??  

De första träningarna fick vi vara med de gröna unghästarna och jag vet att första övningen vi fick göra var 3 galoppbommar på en långsida och jag kan säga att det var inte vackert när jag och "harven" makade oss över dem.Jag andades inte alls och "harven" brölade väl på där efter långsidan med sina långa steg.Hej och hå  

 Men jag dog inte och det var snarare det jag tog med mig från den träningen och inte gjorde vi tandpetare av bommarna heller .

Det gick ett par träningar och jag vet att i början hade jag problem med att det var många bommar i ett hinder "fler bommar att trassla in sig i" vilket gjorde att mycket av det vi hoppade i början fick bestå av en markbom och en hinderbom och sedan byggde vi vidare från det med mer och mer bommar och enkla linjer just för att jag skulle slappna av och andas.Och jag var mer eller mindre likblek och skakis där i början.

Jag vet att första gången jag skulle hoppa en oxer brände tårarna bakom ögonlocken faktiskt .Så jävla rädd var jag. och det blev mest kaos också för "harven" gjorde inte som det var tänkt .

vi skulle  enkelt trava mot den lilla oxern och hoppa och galoppera ut.Men tja "harven" sa ÅH upphöjd cavaletti och travade igenom den oxern som ingenting.Han trampade alltså ner i mellan på en oxer på ca 70cm  Jag minns tränarens ord än i dag."-Ja?!Det där var ju också ett sätt att lösa det på,har då aldrig sett på maken "  

Fick galoppera in på den sen och då gick det hur bra som helst.

Och jag vet att jag tänkte efter den träningen, att vad fasen kan han rädda sig ur det på det där sättet utan att dra med sig bommar och gå omkull då vore det väl tusan om jag inte bara kan åka med liksom utan att dö?Så det gjorde jag inte dog alltså utan åkte med..  Och sen flöt det på ganska bra och vi kämpade på och var väl som mest och tränade 2 ggr i veckan för olika tränare .

och både bomskräcken och höjdskräcken och avståndskräcken släppte så småning om.Det jag behövde var rutin och övningar som hjälpte mitt självförtroende åt rätt håll.Och det fick gärna hända så mycket som möjligt på träningarna och i övningarna vi gjorde så jag inte hann tänka efter allt för mycket.När det gick som bäst tränade vi för inlånad hopptränare från strömsholm.SKITKUL!!  Inte för att vi var det snyggaste ekipaget eller duktigaste men roligt det hade vi. 

Jag åkte av en gång också på en uteträning där vi skulle hoppa en linje . 3 kombination två oxrar och ett rättuppstående ut ur linjen har jag för mig.Jag mins att det inte var lågt utan det var ganska tilltaget både på höjden och bredden och vi hade gått igenom linjen en gång och det gick hur fint som helst .Men sen andra gången så var jag nog rätt säker på att hästen skulle sköta allt själv och blev lite passiv i inridningen och det kändes ändå bra och vi kom rätt på och vi var på väg upp på första och hästen sätter sig och är på väg upp.Då vände han och går brevid  

Och utan att veta ordet av stod jag brevid och höll i hinderstödet.  Förutom att jag skrapade sönder händerna på vägen ner och tårarna sprutade så gick det bra och vi var påt igen sen.dock någon cm lägre för att inte jag skulle fega ur igen.

Den viktigaste lärdomen ändå var nog att det inte var så farligt att åka av utan man kunde utan problem överleva det också och forsätta hoppa i allafall efteråt.

Gav mig faktiskt ut och hoppade lite fasta hinder med honom också bara för att ta bort mina spärrar.Dock blev det inga fasta björkhinder för det var på ett sådant jag gått ikull på tidigare.allt annat gick dock hur bra som helst upp till 1m i allafall och både nerhopp upphopp och vatten osv.

jag kan inte minnas att han stannade med mig nån mer gång förutom just den gången jag ramlade av.Om han gjorde det är det nog så att jag förträngt det haha.(tur det kanske)

Så man kan väl säga att det jag jobbade upp med den hästen  har jag inte kvar speciellt mycket av.Senaste gången jag hoppade mer ordentligt var just på "harven" 2003.sen fick jag ridförbud i lite mer än en år och sen 2006 rammlade knas in i mitt liv.Och honom har jag inte hoppat alls.

Grönjävligt ringrostig alltså i dagsläget och faktiskt ganska så harig också.Vi får se om jag kommer våga ta upp hoppningen igen eller inte.framtiden får utvisa det.Jag är dock sugen ska jag säga..Men samtidigt lär jag medge att jag är tillbaka på ruta ett. Så samma långa väg som jag tog med "harven" lär jag nu alltså ta med Mellis som ioförsig på så otroligt många sätt påminner om min förra häst.Både i sättet och i kroppen.Knas håller inte för någon direkt avancerad hoppning förutom något lite skutt i bland.Så Mellis får det bli om jag ska komma igång igen..

Törs tant det nu då? Den som lever får se...

(arkivbild på "harven")  

Vi tog en längre vända i skogen i dag faktiskt.Och folk och fä överallt haha.Tänkte först ta en tur efter byvägen mot B-heden men det var sån jäkla trafik pga att många var på väg till slalombacken och jag stöter hellre på skotar vargar och andra vilda djur än stressade småbarnföräldrar i bil.

Mötte två stackare som bogserade en skoter mitt i skogen.Knas tyckte allt det var lite läskigt för de stannade mitt i vägen när vi kom.Skotrarna stog still.Då är det nått galet sa knas och slog på 5 tvärnitar innan han vågade sig fram.

Trevligt folk hur som helst som hejade så glatt så vi blev stående där i skogen och pratade med dem en stund innan vi fortsatte våran tur.Solen värmde tom i dag  

Men jag måste säga.Mina djur är då lite roliga ändå.De har nämligen ALDRIG bråttom hem.Knas kan ju tom parkera när han märker att vi är på väg hemöver.Jag kan inte låta bli att ta det som att de gillar att vara ute med oss.Träning är höjden av dagen.Och de föredrar det i stället för att gå i hagen eller vara hemma i stallet.Knas stannade i dag också haha och jag får lirka lite med honom för att få med honom hem.Jag vill ju inte dra i honom så jag får lirka lite i stället.Hem kom vi och de fick sin skvätt havre och sen ut i hagen igen.Jag ger dem lite krubbskrammel alltid när vi varit ute med dem. Man kan ju tycka det borde locka hem dem för de vet att de får alltid.Men nejdå..De knatar förbi avfarten hemma utan att blinka om man inte passar på.

Hittade en bild från i förra sommaren där knas "parkerat" på vägen hem. Han bara stannar lugnt och sen ska han stå och filosofera lite..Gubben med udda idéer.