haha.. Vi pratar om två typer av hästar som ni kanske förstår   

Olika hästar kan behöva olika ridning för att komma till lösgjordhet och avslappning och sedan vidare till mer riktigt arbete. jag tänke gå in lite gran på hur jag brukar tänka kring dessa två ytterligheter TurboOla och comaConny. som ni säkert förstår så är turboOla en mer känslig och pigg och vaken häst medans comaConny såsar omkring och går och lullar i sin egen värld och är ganska så långsam överlag..

Som jag tidigare beskrivit ang att lägga upp ett arbetspass så pratar jag här om uppvärmningen.lösgjordheten måste vara på plats innan man börjar med inlärning eller styrkearbete och hästen måste framförallt vara avspänd och tillräckligt varm.

(arkivbild)

 

TurboOla är en typ av häst som behöver lösgöras mycket framförallt mentalt då denna typ av häst gärna blir spänd och orolig väldigt lätt.Det lösgörande arbetet får  gärna vara i skritt för att den ska ha tid att reflektera över sin ryttares hjälper och komma till ro och känna sig bekväm och trygg.Dessa hästar är också extremt känsliga för ryttarens sinnestämning och är man som ryttare själv inte avslappnad blir denna häst helt enkelt omöjlig att få lösgjord .

En sådan här häst behöver känna igen sig i sin uppvärmningsfas för att komma till ro för att sedan kunna komma till arbete.Övningar som lämpar sig på denna typ av häst är tex..övergångar mellan skritt och trav eller gymnastiserade övningar skritt så som olika vändningar och kanske sidvärtsrörelseroch gärna i en lägre form .Det viktigaste är att hästen känner igen sig i arbetet så den hittar sin trygghet för att komma till lösgjordhet.För då kan man senare i arbetet gå tillbaka till det om hästen skulle bli spänd för att hitta tryggheten igen.

(arkivbild)

        

ComaConny har precis lika stort behov av uppvärmning som TurboOla problemet är att denna häst luras lite eftersom den är på ett helt annat menalt plan än TurboOla vilket ofta gör att man tyvärr luras att börja träningen för tidigt för man vill jaga på den  så den slutar gå och lulla i sin egen värld och är långsam.Grejen är den att denna typ av häst ofta har en lägre energi nivå vilket ofta gör att den behöver ändå en ganska lugn uppvärmning för att komma igång det tar helt enkelt lite mer tid i anspråk för att få den varm.på en sådan här häst är att man blir sugen på att driva och driva och driva mest hela tiden vilket inte ger den effekten man i slutändan vill ha så man får tänka lite omvänt och vara så fin i sin hjälpgivning under uppvärmningen som möjligt och låta den rulla på i ett behagligt tempo men ändå med ett fokus på framåtbjudning.Övningar som lämpar sig på denna är tex tempoväxlingar i trav och galopp på stora böjda spår eller längs fyrkatspåret eller sidförande arbete med bibehållen framåtbjudning med takt och balans i fokus hela tiden för att hjälpa hästen framåt utan att för den sakens skull driva på den med skänkel eller säte.

Först i sluttampen av uppvärmningen kan man börja kvicka på den och be den svara bättre och snabbare för fina hjälper för att sedan börja det egentliga arbetet.

Båda typerna av hästar kan efter uppvärmningen som normalt sätt tar ca 20 min behöva en skrittpaus för att sedan börja det egentliga arbetet.Det är ingen idé att öht börja med samlande eller rakriktande övningar innan hästen är riktigt uppvärmd eller lösgjord.

jag pratar här om hästar på lätt nivå och uppvärmningen är A&O och blir sedan ett kvitto på hur träningen blir.Känslan man får under uppvärmningen kan också vara en fingervisning om på vilken nivå man ska lägga övrigt arbete för dagen.

(arkivbild)

 

Givetvis finns det ju variabler av dessa två.Knas är en "turboOla" Och Mellis är mer en "ComaConny" Vad kräver eran häst för typ av framridning?Och vilken av ovanstående skulle ni säga att eran häst passar in på?

Under ett arbetspass kan vara avgörande för många saker .Men man kan säga att det finns tre typer av skrittpauser.Skrittpauser för återhämtning och skrittpauser för reflektion och skrittpauser för belöning.och alla 3 är viktiga för hästen beroende på lite vad man gör under ett pass och kan te sig lite olika beroende på var hästen befinner sig för dagen.och alla typerna kan lätt kombineras  med varandra oavsett vilken utbildningsgrad hästen befinner sig i.

Många verkar tro att det är hållbart att sitta och nöta i trav och galopp på sin häst i olika övningar under ett pass utan pauser.Detta ger snarare en nerbrytande process på flera sätt både fysiskt och psykiskt för hästen.Arbetet blir för monotont och icke utvecklande.För musklernas och ledernas skull är återhämtningen viktig och i det lärande skedet är pausen viktig för att hästen ska få utrymme för eftertanke och belöning för arbetet den utfört för att den ska få vilja att försöka igen.

Det är viktigt i alla lägen oavsett om man lär in något eller om man håller på med rent styrkearbete eller gymnatiserande arbete att man inte nöter på för mycket utan känner av sin häst och ger den andrum .

skrittpauserna behöver inte alltid ske på lång tygel eller vara över flera minuter långa.Allt beror på vilket typ av abete man jobbar med och vilken typ av häst man sitter på och vilken effekt man önskar av avbrotten från den övning man kanske höll på med.Jag ska ge några exempel..

Låt säga att man jobbar med någon typ av samlande arbete.Det samlande arbetet är tufft för hästen styrkemässigt vilket ger ökad mjölksyra som på sikt kan bli nerbrytande om man rider på i en övning för länge.Det är också därför man på en grön häst i början när den inte är tillräckligt stark rider korta repriser och sedan rider ur och rider något annat .Låt säga en skola i trav efter en långsida.Det är inte alls säkert att hästen orkar bära rätt hela långsidan så man kanske rider ur efter bara några steg för att sedan gå tillbaka och göra om och efter några upprepningar kan en skritt paus vara nödvändigt för att övningen i sig inte ska vara nerbrytande .Musklerna behöver tid för återhämtning.Den redan starka hästen kanske klarar flera långsidor men olika variationer i tvärning osv innan återhämtningen behövs.Men behövs gör den även här för att musklerna inte ska bli utröttade för mycket.

Den andra typen av skrittpaus kan vara i en inlärningfas.Låt säga att hästen precis ska lära sig att gå öppna längs långsidan och det blir lite samma sak här förutom att här belönar man och går ur när hästen förstått eller tänker rätt och efter några upprepningar ger man hästen beröm och en skrittpaus och tid för återhämtning och reflektion för vad den just gjort.

så man kan ju kort och gott säga att skrittpauser är viktigt oavsett var i utbildningen hästen befinner sig.sedan krävs det ju givetivs skickliget från ryttarens sida att veta när det är dags.man ska ju gärna förekomma hästen och ge den en paus innan det visar utröttnings symptom.Men ändå ligga på gränsen för att arbetet på sikt ska bli stärkande.

På det unga hästen eller eller kanske travaren som ska bli ridhäst så handlar det också om motivation och om att få hästen att vilja lära och vilja arbeta med oss . Kör vi över hästen för mycket med arbete som är   utröttande både fyskiskt och psykiskt utan återhämtning får vi snart en häst som inte tycker det är speciellt roligt att arbeta och den kanske börjat stå i mot i även redan befäst arbete eller den kanske börjar gå ifrån oss när vi ska hämta den i hagen osv.

som gav mig lite inspiration om 2 inlägg.Dels om vikten av skrittpauser under ett ridpass och hur man faktiskt bör lägga upp ett ridpass.Nu talar jag då om dressyr först och främst .Men detta är även viktigt i andra grenar och i ridningen överlag för att arbetet ska ske för hästen på ett främjade sätt.

Jag kommer nu först skriva om hur man lägger upp ett "dressyrpass" och varför.Så kommer vikten av skrittpauserna in i ett senare inlägg som på sätt och vis är viktiga ur två aspekter ,både i inlärning och i det stärkande samlande arbetet.

Men nu åter till det här inlägget.

Att syresätta en muskel tar en stund och det räcker inte med att skritta fram endast utan det behövs mer än så.

Så för att kunna bygga upp sin häst för långsiktig hållbarhet så måste man lägga vikt vid lösgjordhet och uppvärmning.Och man måste som ryttare förstå skillnaden mellan lösgörande och samlande arbete.

Exempel på lösgörande övningar är tex stora volter i skritt trav och galopp eller bågar i skritt och trav .små tempoväxlingar .skänkelvikning övergångar skritt/trav osv.

Ska man överföra detta till människor så kan det gämföras med uppvärmingen vi gör tex innan vi börjar ett gym pass.

de samlande övningarna kan tex vara skolorna i samtliga gångarter och övergångar skritt/galopp enkla byten osv.

Och dessa kan gämföras med när vi lägger oss i bänkpressen på gymmet.

Man kan nog lätt förstå här varför det blir fel om man lägger sig i bänkpressen direkt utan att värma upp?Lägger vi då också till en arg gymtränare(ryttare) som säger åt oss att pressa maxvikt i det här läget får vi inte med oss någon positiv upplevelse och vi kan inte använda våra muskler på ett fördelaktigt sätt och träningen blir nerbrytande i stället för uppbyggande.

Nu utgår jag också från lätt nivå eftersom jag tror att de flesta av mina läsare ligger i den kategorin.

Man bör ha en plan med sitt pass med sin häst.Men först måste man ha en mall.

Mallen kan se ut så här..

1:skritta fram 10 min.

2:lösgörande arbete 15-20 min.

3:Lösgörnade/rakriktande/inlärande arbete 10-15 min.

4:skritta av 10 min.

Det finns goda anledningar till att lägga upp passet likt ovan.Hästkroppen behöver tid på sig för att komma igång.Hästen behöver lösgöras och komma igång i sin muskelatur och bli varm och få igång blodgenomströmningen vilket tar ungefär 20 min ..i bland lite längre på en äldre häst.

Många glömmer bort detta fast det för hästen är så otroligt viktigt och många kommer i konflikt med sin häst av anledningar som lätt kan undvikas om man lägger upp passet för hästen på ett mer fördelaktigt sätt.För faktum är att samla eller försöka lära in saker på ett bra sätt på en icke uppvärmd häst är som att be om problem och skapar ofta obehag för hästen. 

och i bland faktiskt ren smärta.samling kan faktiskt göra ont om det utförs för tidigt under passet innan hästen är riktigt lösgjord.Och det vi försöker lära hästen kan vara omöjligt för den att utföra pga att kroppen inte är uppvärmd och hästen upplevs i stället som olydig eller surig.

Så summa sumarum är uppvärmningen av största vikt både när vi utbildar hästen och när vi stärker den.Och man måste förstå skillnaderna mellan lösgörande övningar och samlande övningar och lyssna väl till sin häst.

När man kommit längre med sin häst(LA-GP) ser det dock liknade ut som ovan förutom att punkt 3 byts ut mot rakriktande och samlande övningar  och lösgörade efter behov och skrittpauser vid behov.Men vikten av detta tar jag upp i ett senare inlägg.Det lösgörande arbetet ska vara så pass befäst och hästen så pass stark i sig själv att de lösgörande övningarna tar mindre tid i anspråk.De finns dock med även i fas 3 av passet för att gå tillbaka till om det skulle behövsas.Lösgjordheten är trots allt A&O och genomsyrar hela utbildningskalan.

Tittade igenom mina gammla papper och hittade detta.Tänkte att det kanske skulle komma till nytta för någon. 

Träningsavstånd Galopp.

Dessa avstånd brukar normalt sätt funka på Lätt nivå .Hoppar man betydligt lägre med storhäst kan avstånden behöva kortas något tex.

1 galoppsprång imellan ..

Storhäst: 6.50-7.0m

D-ponny: 6.0-6-90m

C-ponny: 5.90-6.30m

B-ponny: 5.30-5.70m

2 galopsprång imellan.. 

storhäst: 9.75-10.25m

D-ponny: 9.50-9.90m

C-ponny 8.70-9.10m

B-ponny 7.80-8.20m

3 galoppsprång imellan..

storhäst: 13.50-14.00m

D-ponny: 13.00-14.00m

C-ponny: 12.00-13.00m

B-ponny: 11.00-12.00m

4 galoppsprång imellan 

Storhäst: 17.00-17.15m

D-ponny: 16.25-17.25m

C-ponny: 15.00-16.00m

B-ponny: 13.75-14.75m

5 galoppsprång imellan.. 

Storhäst: 20.50-21.00m

D-ponny: 19.50-20.50m

C-ponny: 18.00-19.00m

B-ponny: 16.50-17.50m

6 galoppsprång imellan..

Storhäst: 24.00-24.50m

D-ponny: 22.75-23.75m

C-ponny: 21.00-22.00m

B-ponny: 19.25-20.25m

7 galoppsprång imellan. 

Storhäst: 27.50-28.00m

D-ponny: 26.00-27.00m

C-ponny: 24.00-25.00m

B-ponny: 22.00-23.00m

------------------------------------------

Galoppbommar  

Storhäst: 3.00-3.25m

D-ponny: 2.75-3.00m

C-ponny: 2.50-2.75m

B-ponny: 2.25-2.50m 

Om galoppbommar används mellan två hinder ska första bommen placeras ca 3.50 m efter första hindret (storhäst)Efterföljande bommar ska ha avstånd enligt ovan.Och är det mer än 28 meter imellan räknas det som en ny anridning.

-------------------------------------------

Mellan travbom och hinder. 

Storhäst: ca2.50m

D-ponny: 2.30-2.40m

C-ponny: 2.10-2.20m

B-ponny: 1.90-2.00m

------------------------------------------

Travbommar.. 

Storhäst: 1.10-1.20m

D-ponny: 1.00-1.10m

C-ponny: 0.90-1.00m

B-ponny: 0.80-0.90m

---------------------------

Använder man upphöjda bommar/cavaletti så minska avståndet med minst 10cm.

Det samma gäller för upphöjda bommar/cavalettis i galopp.Givetvis får man utgå från idividen och eventuellt justera avstånden något för att de ska passa bättre överlag.

Over and out!

"Ny" forskning..

Nu har de förvisso inte testat olika modeller ännu men jag tycker detta är intressant.Och hoppas på att det kommer mer framöver.

citerar..

"Kraften under sadeln med bom var relativt jämt fördelat mellan främre, mellersta och bakre tredjedelen - 284 N, 295 N respektive 264 N. Med den bomlösa sadeln skilde den sig åt mer och sadeln kunde inte fördela ut ryttarens vikt lika bra. "

Länk till artikel "forskningskollen" 

Har snöat in på  och funderat kring detta en hel del i det sista..

Jag är ju en sådan människa som vill förstå saker och ting i detaljnivå för att köpa ett konsept eller dyl hur som helst så kommer här mina tankar och funderingar som jag haft de senaste dagarna..

En lång muskel är inte stark utan är i ett utstretschat läge..Tex när vi rider hästen "lång och låg" Detta är alltså mer gymnastiserande.Och man kan säga att hästen finner sig i ett väldigt sårbart läge.Jag tänker inte gå in på extensorer och flexorer för det orkar jag bara inte   givetvis är det frågan om båda hela tiden i olika lägen när hästen sitter ihop men vem tusan orkar läsa om det egentligen?Och jag tror det är lite för mycket detaljnivå för att alla ska orka med.så vi håller det enkelt...

 

En kort muskel är mer stark och bärande(den blir tjock ) vilket alltså kommer in i en högre  form..

Som man kanske kan förstå av detta kan man inte hela tiden rida hästen kort för att få en gymnastiserad häst och det samma gäller ju då omvänt.Man kan inte  bara rida den låg för att få en stark häst.

Att rida hästen för låg fram sätter ofta hästen dessutom på bogarna och att rida den alltid för hög ger för långvariga statiska spänningar i vissa muskelgrupper.Man måste alltså variera formen för att få ett fullgott resultat och det hjälper nog inte att rida hästen låg i slutet och i början av passet  pga att i början är hästen inte uppvärmd ordentligt och i slutet är den kanske trött man måste rida lagom.Och sätta musklerna under "Pressure and Release"  Man bör då alltså variera formen flera ggr under själva ridpasset.Inte en gång inte två utan flera ggr.Och eftersträva att man hela tiden kan rida hästen varierat.Det är därför man ofta pratar om att hästen ska vilja söka sig framåt nedåt i vilket läge man än är.

Det är ju också meningen att hästen oavsett vad, när ridningen utförs korrekt ska vara villig att "kliva in i handen" för att den har förtroende för den.Inte gå imot den och inte heller släppa den helt.

Hur som helst har jag funderat lite kring detta de senaste dagarna och hur det ur ren fysiskt går till i hästkroppen när detta blir felaktigt och vi sätter den i ett läge där den överarbetar en hel del muskler och gör dem starkare än de musklerna vi egentligen vill att hästen ska stärka och använda.Om man tex på en obalanserad och icke rätt riden häst lägger den lägre eller ja släpper ut den fram får man två resultat eller ja kanske flera.

Dels har jag sett på hästar som rids i statisk spänning där formen ofta är för hög och kort att dessa gärna om tillfälle ges gärna sträcker ut sin hals och gärna så långt det bara går ner mot marken .Och det känns inte så konstigt när man tänker närmre på det då de snarare tycker det är skönt att komma bort från ryttarens hand genom att inte direkt blir rund och djup utan snarare lång och flack.De vill bort från arbetet de just utförde.

Sedan kan det också bli ett annat problem som jag märkt om man inte kan rida ut halsen korrekt och det är att hästen går och spänner ifrån i undersidan av halsen och i bogens muskelatur för att bromsa upp sin kropp för att den inte bär korrekt bak pga att den inte sitter ihop som den bör.Detta tycker jag mig tydlig kunna se på vissa hästar som inte blivit korrekt ridna in i handen .Tex hästar som tar förhållningen endast i munnen och inte via bakbenen .

Vilket då också meför att hästen måste spänna ifrån i sin underhals/bog om där ingen hand finns att gå till.

(ryttaren har släppt ut hela tygel )

Hästen får liksom två val här.Antingen försöka jaga ifatt ryttarens hand och falla på bogarna eller börja bromsa med framdelens muskelatur för att bibehålla sin balans vilket gör att hästen blir tvådelad och ryggen släpper ner eftersom hästen inte förmår att komma upp och ut ur manken och bibehålla vikten på bakdelen med överlinjen i arbetet.Hästen är helt enkelt inte stark nog att länga ut sig i bibehållen balans.Man kan ofta se att dessa hästar blir på flera spår tex för att försöka hitta sin balans alternativt tappar de takt och steget blir flackt alt kort eller så går den över till att bara skjuta på och hamnar på bogarna.

Och då kan man ju fundera på hur gymnasteserande detta egentligen är?Man kan liksom inte rida hästen varesig för hög eller för låg om hästen inte förmår att sitta ihop om man är ute efter en gymnastiserande effekt.Och om hästen inte är lösgjord eller korrekt framme för hjälperna blir det hela ganska döfött hur man än gör.Då spelar det ingen roll hur mycket man varierar formen upp och ner då för det kommer inte ge hästen någonting mer än slitage.

Man kan inte frångå hästens muskelstatus för att få ett gynsamt arbete för den.Man kan inte lägga den varesig för högt och framme eller för långt och lågt utan arbetet måste utföras utifrån det läget där hästen orkar sitta ihop och forsätta bära korrekt över ryggen och sina bakben med bibehållen energi för att det ska få en gynsam stärkade effekt i slutändan där hästen blir starkare i sina muskler och har förmåga att stretscha ut dem på ett gynsamt sätt.och här blir det också tydligt var det egentliga arbetet ligger nämligen i hästens bakdel+ överlinje inkl bukkorsetten.Får man inte till detta rätt kan man heller inte begära att man ska kunna variera formen framtill utan att hästen faller isär.Så man kan väl säga att näsan i backen behöver inte betyda något bra..Och inte heller den höga formen med näsan framme.Ridning är så mycket mer komplicerat än så. Bara för att det går behöver det inte betyda att det är rätt osv pga att det är så mycket mer som ska vara på plats. 

Kontentan av detta då? Det är förbannat svårt att rida på ett för hästen fördelaktigt gymnatiserande och stärkade sätt helt enkelt och jag undrar om jag någonsin kommer få det helt rätt.

Man måste rida "lagom" utifrån hästens förutsättningar för att öht få en gynsam utveckling där hästen stärks i arbetet i stället för sliter på den.arbetet måste varieras ..mycket och ofta med bibehållen balans och takt för att det ska på sikt ge en hållbar gymnatiserad häst som bär oss på ett så skonsamt  sätt som möjligt där hästen både fysikt och psykiskt får sitt.Här är också anledningen till varför det tar sån tid att utbilda en häst korrekt .Styrkan och elastisiteten hästen ska ha för de högre klasserna är inget man kan få i en handvändning utan det byggs upp pö om pö över tid med med omsorg och nogrannhet.

svammel? massa upprepningar?Möjligen?Men här är i allafall de tankar som snurrat i det senaste.Jag bjuder på dem..även om det kanske är kvalificerat flumflum  

               

   

Är att bromsa för mycket.Det är lite naturligt för oss att göra så eftersom vi ogillar att inte ha full kontroll.Många ryggar och bromsar osv i ett läge där man i stället kan ta till lite finess för att få tillbaka hästen utan att stypa den naturliga framåbjudningen.i bland måste man låta hästen göra fel för att den ska lära av sina misstag helt enkelt och vi kan inte lära den korrekt bärighet där den sitter ihop genom att bromsa den alltid.Och det är otroligt lätt att hamna i den fällan och MÅNGA gör det. På en grön häst och speciellt travare som ofta behöver plats för att hålla sin balans och kunna börja lära sig att bära mer korrekt är det viktigt att vi inte blir för bromsande eller backande i våra hjälper.Det finns ju ett ordspråk som säger ..

Om hästen inte förstår -Hjäper det inte att göra om samma sak igen fast hårdare.

Och det är just detta många gör.Man tar och drar i tyglarna helt enkelt .Och slutprodukten av detta är att man stryper den naturliga framåtbjudningen .

Och det är ofta detta man ser på hästar som inte är korrekt ridna i grunden eller uppbetslade.De rör inte på sig genom kroppen utan antingen långsamt och sväligt eller med korta korta snabba steg för de vet inte hur de ska röra sig annars.

Grejen med travare just är att de ofta kommer med väldigt långa bakben och det av naturliga skäl gör det svårt för dem att både balansera sig och sitta ihop och få in dessa långa ben in under sig.Och bromsar vi för mycket med handen stryper vi bakbenens möjlighet att korrekt komma in under kroppen vilket i sin tur gör att hästen måste spänna sin rygg för att inte gå in i den hårda handen som den ofta möter när den försöker sätta dessa ben in under sig.

Hur som helst finns det andra lösningar på detta.

Hästar går som bekant undan för tryck och låt säga att vi har en häst som ligger på och kanske inte vill sakta av eller älgar på ifrån oss och kanske blir stark.Det är lite naturligt för hästen att kanske ligga på i handen för att att stävja och få hjälp av ryttaren via dennes hand när bakbenen ska in under kroppen och ryggen kommer upp och magkorsetten dras åt.Och problemet med självbärigheten blir här om vi faktiskt låter hästen gå och bli hängade fram.Om vi i stället gör så här..

Låt säga att hästen älgar på och vi vill slå av på farten eller helt enkelt bryta av.

Sväng!! med hjälp av ytterskänkel och ledande innertygel som inte på något sätt får vara backande.Och lätta något i ytter för att se till att hästen faktiskt får plats att svänga.Och bibehåll din balans mitt över hästen.

Gör det obekvämt för hästen utan att dra i den alltså.Ge den inte stöd via tygeln att bita sig fast i utan sväng in på en liten volt.Detta blir jobbigt för hästen och den kommer av sig själv slå av på tempot för att kunna hålla sin balans och kunna röra sig mer bekvämt och balansera sig bättre..På detta sätt sätter vi tryck på hela hästkroppen i stället för i munnen som på sikt kan göra att hästen inte bjuder ärligt fram.

När hästen gör som vi ber om när vi svängt tar vi bort "trycket" genom att rida framåt igen.Vilken normalfuntad häst som helst förstår detta.Går det inte igenom så gör man om .Sätt det på rutin..går det för fort, så sväng men bli inte dragande eller stum  i hästens mun.

summa av sumarum.

Vi vill ju alla ha hästar som går för sätet först och främst.Därför är det av yttersta vikt att vi får till detta tidigt i hästens utbildning.och vem som helst förstår också att vi kan inte få hästen att ärligt sitta i hop om vi stryper hästens bakben via handen.Det finns ingen häst som ärligt vill gå in i handen om handen ständigt bromsar den.För det är ju faktiskt så att halvhalterna och avsaktningarna ska gå via sätet när de utförs rätt och inte via handen.handen ska fånga upp hästen med bibehållen framåtbjudning utan att bromsa den.

(arkivbild)

     

Det beror på hur man ser på det. 

Jag är ju klenare än genomsnittet pga sjukdom och hur mycket muskelstyrka jag än skulle vilja ha för att orka konka runt på tunga grejer osv så finns det inte.Så vem som helst förtstår säkert att mina hästar inte går efter principen "håll i sparka på" Och det är heller ingen ridning jag på något sätt föredrar.Det är inte god ridning i mina ögon.Och det handlar heller inte om storleken på hästen eller ryttaren.

Hur som helst så är det inte något unikt på något sätt det jag håller på med.Muskestyrka i kombination hjälpgivning är inte min grej och heller inte nödvändig.

I början på 2000-talet red jag väldigt mycket centrerad ridning och detta har hjälpt mig otrolig även nu för det får en på många sätt att se på sin kropp med helt nya ögon och öppnar dörrar till ett helt annat sätt att ha kontakt med sin häst och framförallt kontrollera sin kropp.Och det är snarare här "styrkan" kommer in.Att vara stark nog att kunna balansera sig utan spänningar i förhållande till sin häst.

Jag vet att när jag började med detta fick jag mycket aha-upplevelser om den egna kroppen.Jag vet att jag satt i flera veckor och skrittade bara och funderade på vad fasen jag egentligen gjorde med kroppen i de olika rörelserna och jag vet att jag var grymt irriterad över att jag hade spänningar i rumpan som jag kämpade hårt med för att få bort.Och jag funderade också mycket på hur hästen uppfattade detta.

Har förstår man nog också att det handlar om att få en så rak komunikation med sin häst som möjligt vilket man får om man kan jobba avslappnat tillsammans för hur det än är så gör spänningarna och obalansen att man motarbetar hästens rörelser (vi säger fler saker än vi menar)Och hästar är väldigt känsliga djur och framförallt använder de kroppspråket mycket även när de talar med varandra sins i mellan vilket gör att detta är en mer i allafall för mig naturlig väg att gå.

Så för mig tycker jag inte det krävs att man behöver vara så värst stark i armar och ben för att hålla hästens huvud eller driva på för då har man skjutit brevid målet och komuniserar inte i direkt dialog med sin häst utan då blir det att handla om forsering och inte om sammarbete. 

Det handlar för mig alltså snarare om kroppskontroll överlag och hur väl man kan använda den egna kroppen för att göra det lätt för både häst och ryttare där signalsystemet till hästen blir så tydligt som möjligt.Tajmingen i balansen i ryttaren gör hela ridningen.

Att vara i fysiskt gott trim är ju givetvis att föredra alla ggr.Men då mer för att hålla i hop den egna kroppen i förhållande till hästen. inte styrka för att "rida ihop" den.

Eftersom jag själv har funktionshinder då så får jag ju jobba extra hårt med detta eftersom jag har balansproblem och motrorikproblem .Dock ser jag inte detta som någon nackdel utan som mer "sjukträning" för att min balans och motorik inte ska bli sämmre med tiden .Ridningen är ett bra kompliment för mig att öva just på dessa saker som jag i vardagen har väldigt svårt med.  

 

Vill man få lite mer insyn i detta rekomenderar jag boken "Ett med hästen"Av sally swift..Inte direkt lättläst och ganska så flummig men med otroligt mycket bra enkla övningar att ta till i den egna ridningen.