Typ som gammla tidens långtradare kan man säga fast med häst och släde.Här i mina trakter går just nu en sådan här tur vilket det görs årligen om jag förstått saken rätt. De startade i morse i leksand och ska sedan på 16 dagar ta sig till Röros i norge.I år är det 12 hästar och 26 människor som gör denna resa och allt enligt gammal tidsenlig stil.Tex så har deltagarna ull och pälskläder  för att hålla värmen osv.

Och två av nätterna under resan kommer tillbringas under bar himmel.

Hittade flera klipp på tuben..

Detta är nog inget ni väntade er att få se i min blogg.Men faktum är att jag är väldigt intresserad sådant här och av fäbobruk och annan svensk kultur som rör det gamla bondesamhället.Och hur de levde och arbetade på den tiden.

Mer om forkörning kan man läsa här http://www.lomviksgarden.se/se/fork%C3%B6rarna-390309 

Och http://www.dalarnafemund.com/ 

Fifan säger jag .Inte ens katten ville gå ut haha...Han vände i dörren i morse och tittade på mig som om det var mitt fel att det var så nedrans kallt.

Hästarna fick vila i dag också av förklarliga skäl.Så nu har de stått i två dagar .Men vädret ska enligt smhi vända nu så det blir ju ridbart uti veckan.Och det tackar vi för.

(arkivbild)

Har snöat in på  och funderat kring detta en hel del i det sista..

Jag är ju en sådan människa som vill förstå saker och ting i detaljnivå för att köpa ett konsept eller dyl hur som helst så kommer här mina tankar och funderingar som jag haft de senaste dagarna..

En lång muskel är inte stark utan är i ett utstretschat läge..Tex när vi rider hästen "lång och låg" Detta är alltså mer gymnastiserande.Och man kan säga att hästen finner sig i ett väldigt sårbart läge.Jag tänker inte gå in på extensorer och flexorer för det orkar jag bara inte   givetvis är det frågan om båda hela tiden i olika lägen när hästen sitter ihop men vem tusan orkar läsa om det egentligen?Och jag tror det är lite för mycket detaljnivå för att alla ska orka med.så vi håller det enkelt...

En kort muskel är mer stark och bärande(den blir tjock ) vilket alltså kommer in i en högre  form..

Som man kanske kan förstå av detta kan man inte hela tiden rida hästen kort för att få en gymnastiserad häst och det samma gäller ju då omvänt.Man kan inte  bara rida den låg för att få en stark häst.

Att rida hästen för låg fram sätter ofta hästen dessutom på bogarna och att rida den alltid för hög ger för långvariga statiska spänningar i vissa muskelgrupper.Man måste alltså variera formen för att få ett fullgott resultat och det hjälper nog inte att rida hästen låg i slutet och i början av passet  pga att i början är hästen inte uppvärmd ordentligt och i slutet är den kanske trött man måste rida lagom.Och sätta musklerna under "Pressure and Release"  Man bör då alltså variera formen flera ggr under själva ridpasset.Inte en gång inte två utan flera ggr.Och eftersträva att man hela tiden kan rida hästen varierat.Det är därför man ofta pratar om att hästen ska vilja söka sig framåt nedåt i vilket läge man än är.

Det är ju också meningen att hästen oavsett vad, när ridningen utförs korrekt ska vara villig att "kliva in i handen" för att den har förtroende för den.Inte gå imot den och inte heller släppa den helt.

Hur som helst har jag funderat lite kring detta de senaste dagarna och hur det ur ren fysiskt går till i hästkroppen när detta blir felaktigt och vi sätter den i ett läge där den överarbetar en hel del muskler och gör dem starkare än de musklerna vi egentligen vill att hästen ska stärka och använda.Om man tex på en obalanserad och icke rätt riden häst lägger den lägre eller ja släpper ut den fram får man två resultat eller ja kanske flera.

Dels har jag sett på hästar som rids i statisk spänning där formen ofta är för hög och kort att dessa gärna om tillfälle ges gärna sträcker ut sin hals och gärna så långt det bara går ner mot marken .Och det känns inte så konstigt när man tänker närmre på det då de snarare tycker det är skönt att komma bort från ryttarens hand genom att inte direkt blir rund och djup utan snarare lång och flack.De vill bort från arbetet de just utförde.

Sedan kan det också bli ett annat problem som jag märkt om man inte kan rida ut halsen korrekt och det är att hästen går och spänner ifrån i undersidan av halsen och i bogens muskelatur för att bromsa upp sin kropp för att den inte bär korrekt bak pga att den inte sitter ihop som den bör.Detta tycker jag mig tydlig kunna se på vissa hästar som inte blivit korrekt ridna in i handen .Tex hästar som tar förhållningen endast i munnen och inte via bakbenen .

Vilket då också meför att hästen måste spänna ifrån i sin underhals/bog om där ingen hand finns att gå till.

(ryttaren har släppt ut hela tygel )

Hästen får liksom två val här.Antingen försöka jaga ifatt ryttarens hand och falla på bogarna eller börja bromsa med framdelens muskelatur för att bibehålla sin balans vilket gör att hästen blir tvådelad och ryggen släpper ner eftersom hästen inte förmår att komma upp och ut ur manken och bibehålla vikten på bakdelen med överlinjen i arbetet.Hästen är helt enkelt inte stark nog att länga ut sig i bibehållen balans.Man kan ofta se att dessa hästar blir på flera spår tex för att försöka hitta sin balans alternativt tappar de takt och steget blir flackt alt kort eller så går den över till att bara skjuta på och hamnar på bogarna.

Och då kan man ju fundera på hur gymnasteserande detta egentligen är?Man kan liksom inte rida hästen varesig för hög eller för låg om hästen inte förmår att sitta ihop om man är ute efter en gymnastiserande effekt.Och om hästen inte är lösgjord eller korrekt framme för hjälperna blir det hela ganska döfött hur man än gör.Då spelar det ingen roll hur mycket man varierar formen upp och ner då för det kommer inte ge hästen någonting mer än slitage.

Man kan inte frångå hästens muskelstatus för att få ett gynsamt arbete för den.Man kan inte lägga den varesig för högt och framme eller för långt och lågt utan arbetet måste utföras utifrån det läget där hästen orkar sitta ihop och forsätta bära korrekt över ryggen och sina bakben med bibehållen energi för att det ska få en gynsam stärkade effekt i slutändan där hästen blir starkare i sina muskler och har förmåga att stretscha ut dem på ett gynsamt sätt.och här blir det också tydligt var det egentliga arbetet ligger nämligen i hästens bakdel+ överlinje inkl bukkorsetten.Får man inte till detta rätt kan man heller inte begära att man ska kunna variera formen framtill utan att hästen faller isär.Så man kan väl säga att näsan i backen behöver inte betyda något bra..Och inte heller den höga formen med näsan framme.Ridning är så mycket mer komplicerat än så. Bara för att det går behöver det inte betyda att det är rätt osv pga att det är så mycket mer som ska vara på plats. 

Kontentan av detta då? Det är förbannat svårt att rida på ett för hästen fördelaktigt gymnatiserande och stärkade sätt helt enkelt och jag undrar om jag någonsin kommer få det helt rätt.

Man måste rida "lagom" utifrån hästens förutsättningar för att öht få en gynsam utveckling där hästen stärks i arbetet i stället för sliter på den.arbetet måste varieras ..mycket och ofta med bibehållen balans och takt för att det ska på sikt ge en hållbar gymnatiserad häst som bär oss på ett så skonsamt  sätt som möjligt där hästen både fysikt och psykiskt får sitt.Här är också anledningen till varför det tar sån tid att utbilda en häst korrekt .Styrkan och elastisiteten hästen ska ha för de högre klasserna är inget man kan få i en handvändning utan det byggs upp pö om pö över tid med med omsorg och nogrannhet.

svammel? massa upprepningar?Möjligen?Men här är i allafall de tankar som snurrat i det senaste.Jag bjuder på dem..även om det kanske är kvalificerat flumflum