Är att bromsa för mycket.Det är lite naturligt för oss att göra så eftersom vi ogillar att inte ha full kontroll.Många ryggar och bromsar osv i ett läge där man i stället kan ta till lite finess för att få tillbaka hästen utan att stypa den naturliga framåbjudningen.i bland måste man låta hästen göra fel för att den ska lära av sina misstag helt enkelt och vi kan inte lära den korrekt bärighet där den sitter ihop genom att bromsa den alltid.Och det är otroligt lätt att hamna i den fällan och MÅNGA gör det. På en grön häst och speciellt travare som ofta behöver plats för att hålla sin balans och kunna börja lära sig att bära mer korrekt är det viktigt att vi inte blir för bromsande eller backande i våra hjälper.Det finns ju ett ordspråk som säger ..

Om hästen inte förstår -Hjäper det inte att göra om samma sak igen fast hårdare.

Och det är just detta många gör.Man tar och drar i tyglarna helt enkelt .Och slutprodukten av detta är att man stryper den naturliga framåtbjudningen .

Och det är ofta detta man ser på hästar som inte är korrekt ridna i grunden eller uppbetslade.De rör inte på sig genom kroppen utan antingen långsamt och sväligt eller med korta korta snabba steg för de vet inte hur de ska röra sig annars.

Grejen med travare just är att de ofta kommer med väldigt långa bakben och det av naturliga skäl gör det svårt för dem att både balansera sig och sitta ihop och få in dessa långa ben in under sig.Och bromsar vi för mycket med handen stryper vi bakbenens möjlighet att korrekt komma in under kroppen vilket i sin tur gör att hästen måste spänna sin rygg för att inte gå in i den hårda handen som den ofta möter när den försöker sätta dessa ben in under sig.

Hur som helst finns det andra lösningar på detta.

Hästar går som bekant undan för tryck och låt säga att vi har en häst som ligger på och kanske inte vill sakta av eller älgar på ifrån oss och kanske blir stark.Det är lite naturligt för hästen att kanske ligga på i handen för att att stävja och få hjälp av ryttaren via dennes hand när bakbenen ska in under kroppen och ryggen kommer upp och magkorsetten dras åt.Och problemet med självbärigheten blir här om vi faktiskt låter hästen gå och bli hängade fram.Om vi i stället gör så här..

Låt säga att hästen älgar på och vi vill slå av på farten eller helt enkelt bryta av.

Sväng!! med hjälp av ytterskänkel och ledande innertygel som inte på något sätt får vara backande.Och lätta något i ytter för att se till att hästen faktiskt får plats att svänga.Och bibehåll din balans mitt över hästen.

Gör det obekvämt för hästen utan att dra i den alltså.Ge den inte stöd via tygeln att bita sig fast i utan sväng in på en liten volt.Detta blir jobbigt för hästen och den kommer av sig själv slå av på tempot för att kunna hålla sin balans och kunna röra sig mer bekvämt och balansera sig bättre..På detta sätt sätter vi tryck på hela hästkroppen i stället för i munnen som på sikt kan göra att hästen inte bjuder ärligt fram.

När hästen gör som vi ber om när vi svängt tar vi bort "trycket" genom att rida framåt igen.Vilken normalfuntad häst som helst förstår detta.Går det inte igenom så gör man om .Sätt det på rutin..går det för fort, så sväng men bli inte dragande eller stum  i hästens mun.

summa av sumarum.

Vi vill ju alla ha hästar som går för sätet först och främst.Därför är det av yttersta vikt att vi får till detta tidigt i hästens utbildning.och vem som helst förstår också att vi kan inte få hästen att ärligt sitta i hop om vi stryper hästens bakben via handen.Det finns ingen häst som ärligt vill gå in i handen om handen ständigt bromsar den.För det är ju faktiskt så att halvhalterna och avsaktningarna ska gå via sätet när de utförs rätt och inte via handen.handen ska fånga upp hästen med bibehållen framåtbjudning utan att bromsa den.

(arkivbild)

Eller inte -15 och kallare lär det bli.Så för att underlätta motionen av hästarna och för att jag inte skulle få allt för ont blev det en barbacka tur i grimma i dag .Hästarna fick klättra en del och det gick riktigt bra.Dock blev jag arg på knas när vi precis ridit iväg för han gjorde ett utfall mot Mellis med mig på.Mellis gick och små nöp i luften och retades mot knas på avstånd och knas lackade antagligen ur.

Var millimeter från att jag åkte i backen och jag vrålade rakt ut kan jag säga.Jag är aldrig högljud i närheten av mina hästar om jag verkligen inte menar allvar .Men om han kastar sig en meter åt sidan och hugger åt hästen brevid med mig på då jäklar blir jag arg.Någon måtta får det liksom vara.så gör man bara inte punkt slut.Så jag vrålade- HÖRRU VAD FAN GÖR DU???!! 

Dock dog knas ihop lite av mitt tilltag och kastade sig åt motsatt håll i stället och var spänd i ungefär 10 min efteråt så då fick tiden i stället gå till att lugna ner honom.(Dramaquinn)Han är absolut inte van att jag blir arg för det händer en på miljonen ungefär och därav blir det som det blir när jag säger ifrån.Det tog dock där det skulle för inte en enda gång han tittade surt på Mellis på resten av turen sen och blir extremt "mammig" i stället och ska göra allt jag ber om och lite till och blir extremt lyhörd.

Ungefär så här såg han ut när han anföll.Skritt på lång "tygel" med öronen spetsade framåt utan direkt notis över hästen snett framför till detta.Ja jag säger då det..

Mellis tog nog också åt sig för han retades inge mer sen han heller utan skötte sig han med.Och båda verkade nöjda och glada när vi släppte ut dem i hagen igen när de travade iväg bort i hagen och ställde sig och drack vatten tillsammans.