There's no need to argue!

En tanke som dykt upp i det senaste för mig när jag surfat omkring är just detta med att komma på kant med sin häst.Och hur frustrerande det verkar vara för många.Och jag började fundera kring mitt eget handlande kring mina hästar och hur det förhåller sig med just om jag kommer på kant med dem och att vi blir oense.

Men ju mer jag tänkt på det så står det ganska så klart att jag blir inte oense på det sättet med mina hästar.Jag blir inte arg och frustrerad på dem och och jag tycker sällan de är jobbiga och jag blir inte frustrerad om något skulle gå på skit. Och mitt humör går inte överstyr. 

Jag vet inte om jag är helt ute och cyklar egentligen men jag ser inte någon som helst anledning till att ta i hårdare eller bli arg på dem någon gång.För mig är ridning och hantering lite som att föra en diskussion. Om hästen blir spänd ..frustrerad eller whatever så är det väl bättre att vara saklig tydlig och lugn och på så sätt lösa problemet.och hitta tajmingen och kanske klura runt problemet för att hitta en lösning som vi båda kan gå med på.Evetuella problem är ju till för att lösas.Men jag ser ingen anledning till att brusa upp eller ta till tvång.

Jag själv blir bara illa till mods om någon tvingar mig eller skrämmer mig eller kör över mig när jag ska göra saker och ting som kanske är svårt eller är obehagligt.och jag får då ingen positiv upplevelse och det känns inte som jag vill fortsätta eller försöka igen.

Går det på skit får man helt enkelt hitta en annan väg att ta sig runt problemet på och inte kanske kräva för mycket utan hålla stämmningen uppe och be på ett annat sätt för att få hästen med sig speciellt om hästen tycker det är svårt och kanske bli osäker.och ransaka sig själv först och främst.Och var man själv kanske brustit i kommunikationen .

För jag lever efter novisen att det inte är hästen som felar utan det är jag.Så pass mycket självinsikt har jag tror jag att jag kan förstå att brister det så är det mitt fel inte hästen vilket gör att jag får skärpa mig och vara tydligare för att hästen ska förstå utan att för den sakens skull bli osams.Hästen ska ju inte belastas för något jag gjort eller inte gjort på något sätt.Det finns ju så mycket man som ryttare ansvarar för..att kraven för dagen är rimmliga .att tajmingen är rätt..Att man ger rätt hjälper och att hjälperna är just en hjälp och inte ett evigt tjatande som hästen till slut slutar lyssna på.Tycker hästen det är roligt? osv..Fixar jag det inte så tar jag hjälp av någon skickligare än jag (min tränare) som kan ge mig verktyg som vägleder mig till en bättre komunikation med min häst.

Man kanske sitter snett och gör det omöjligt för hästen att utföra det man ber om..Eller man kanske med tygeln hindrar rörelsen eller uteblir där hästen egentligen behöver stöd osv.Det är så mycket att hålla koll på och det är så otroligt lätt att man om man inte kan ha självransakan med i ridningen nog lätt kan tro att det är hos hästen felet ligger när det antagligen är tvärt om.

För hästens felsteg bär ryttaren ansvar.. och tänker man lite kring det så får det en mycket tyngre innebörd än själva orden i sig.

 

Anna

Onsdag 25 jan 20:32

Mycket bra inlägg!!! Håller helt och fullt med!! Som ryttare visar man hästen "vägen" och då gäller det att vara tydlig:D

Jag brukar "läsa av" min häst innan ridtur. Jag ser ganska snabbt vad han är på för humör och då vet jag också VAD jag kan kräva av honom för dagen. Jag rider just nu endast på/efter vägen här hemma...där det går en massa folk, hundar, cyklister, barnvagnar mm. Det innebär att han MÅSTE sköta sig och "hålla sig i skinnet" när jag rider förbi människor!!! Senaste veckan har han lugnat ner sig REJÄLT och skött sig JÄTTEBRA=nöjd matte:D...2 veckor innan var han rätt stökig:S Då känns det så där när man möter någon:( Men det är bara att jobba på...sakta av i tid... och lugna ner och trava där det går och är minst med folk osv... så att han blir mer stimulerad och nöjd. Jag har tex inte börjat galoppera med honom än...då jag inte upplever att han varit tillräckligt lugn för det än. Jag måste hela tiden ta hänsyn till människorna på vägen och ibland funkar det helt enkelt inte att varken trava eller galoppera där jag vill;) Jag bråkar INTE i onödan med honom eller kräver det jag inte tror att han klarar för dagen. Då jag anser att jag INTE kan vinna över honom en sån gång...Bättre att kräva det jag VET att han klarar av JUST DÅ och att vi båda har haft en positiv känsla och ridtur för dagen:D Är det någonting jag har tänkt träna på men inte kunnat göra den ridturen...tar jag helt enkelt det nästa dag istället om "rätt" tillfälle ges;) Har en ambitös häst som är med på det mest jag vill:)

Svar:Usch för varg!! Förstår att hästarna vid stuteriet var skräckslagna:O Skönt att ni har "klarat" er så bra!!!

Mvh Anna & Tabasco:)

http://www.anaby.bloggplatsen.se

 

Camilla

Onsdag 25 jan 22:39

Blir sällan frustrerad på Dacke längre, håller mig lugn och konsekvent istället och har en positiv attityd.
Men visst, ibland kan jag såklart bli frustrerad, jag är trots allt bara en människa. När han sticker när vi är ute och kör så svär jag ibland åt honom lite grann, med en lugn röst, så han tar det väl som beröm..
Efter att ha fått svurit ett par gånger så hämtar jag igen mig och jag agerar som en vettig hästmänniska igen.

Min häst är ju så vansinnigt vänlig, han tillåter mig att rida och köra honom, självklart bör jag inte bli frustrerad på honom när han ändå är så pass snäll.

Jag förutsätter att Dacke alltid gör sitt bästa för stunden, och blir det inte som man tänkt sig så är det jag som gjort fel eller miljön som gör att han inte fungerar optimalt.
Förutsätter man att hästen alltid gör sitt bästa, då kan man inte bli arg på hästen heller.

Tränar vi från marken och jag känner att frustrationen börjar komma så lämnar jag honom i paddocken och kommer tillbaka när jag är lugn igen. Har rätt usel impulskontroll, jag gör saker och säger saker innan jag tänker, men eftersom jag vet att jag är sån så ser jag till att inte vara frustrerad när jag är med Dacke. För är jag frustrerad, så blir jag lite väl hård.

Vi har en väldigt bra relation, och som tur är så klarar den av ett par lugna svordomar emellanåt.

http://parellikusken.blogg.se

 

Karoline

Onsdag 25 jan 22:51

Bra skrivet, håller helt med!

http://karolinesliv.wordpress.com

 

jossan

Torsdag 26 jan 08:28

Kanonbra skrivet!!

http://minfux.blogg.se

 

Emma

Torsdag 26 jan 09:31

Bra inlägg. Jag blir aldrig själv frustrerad på min häst, utan mest frustrerad på mig själv för att jag inte klarar av vissa situationer. Då får man ta ett djupt andetag, och tänka logiskt så tonar frustrationen bort..

http://utvecklingen.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I dag.Gubben har varit och mekat med bilen så han har inte haft tid i dag helt enkelt och jag stod i valet och kvalet när jag var själv hemma om jag skulle orka med båda två.Men det gick faktiskt ganska så bra.Skrittade mestadels och travade lite gra...

              Mellis...             Resten kommer troligtvis i morgon    ...

Jag har faktiskt ridit båda i dag.Blev lite jogging här hemma.Red inte så där fasligt länge utan lossade dem och sen fick det vara bra.Ska berätta lite om dem båda och hur det kändes i dag. Knas. Det märks på den mannen när han inte fått gå så my...

Är stallet redan och vädret är jätte fint faktiskt.Ridsugen? Japp!Så vi får se vad det kan tänkas bli för motion av hästarna i dag. Funderar på om jag ska jogga igenom båda två lite lätt och känna av dem lite här hemma på "banan"    Är lite surt ...

Men jag svara på dem senare i kväll.Ni vet måndagar =fullt schema här hemma.  Men vi hann i allafall ut på en tur utmed vägarna med hästarna och lossade dem i skrittarbetet.Vi han med en kortis i går också faktiskt fast det skrev jag inget om då fö...