med en förkylning.*suck* Vad less man blir   Det har legat och pyrt ett par dagar men nu kan man väl konstatera att influensan är ett faktum.Gubben motionerade hästarna i dag och promenerade dem för hand i rask takt runt byn i förmiddags och gick igenom musklerna på dem efteråt.Han tyckte de kändes helt ok vilket överenstämmer med hur de känts att rida den senaste tiden.

Nu ska jag ta en kopp ingefärste med citron och gå och dö ihop lite.

Jag förundras över hysterin som i bland uppkommer när det pratas om hästen placering av huvudet.Och då pratar jag först och främst om hästen är placerad framför lodplan eller inte.Och diskutionen blir många ggr väldigt tröttsam då jag själv tycker att man fokuserar på helt fel saker och hänger upp sig på en detalj i hela hästens kropp som inte alltid är avgörande för hur resten av hästen jobbar.

Jag har sett många ryttare som annamat detta till fullo  och de verkar nästan få hybris om hästen tippar in näsan något som om det vore något fruktansvärt hemskt. Och rider då i stället upp hästen i en form den inte är redo att gå i eller släpper fram den så den släpar näsan i backen och all form av hjälp hästen behöver för att sitta ihop går förlorad och ofta så saknas energi bakifrån och fram redan i inledningen.

Det förstnämnda skapar bara spänningar på en icke färdig häst och i fall nr två släpper man bågen och hästen ramlar i framstupa sidoläge och tappar rygg och bakben.man fokuserar för mycket på en detalj som egentligen för hästen just då kanske är  mindre nödvändig för att den ska komma igenom kroppen och orka hålla ihop sig.Man måste som ryttare i bland acceptera vissa avikelser utanför skolboken vilket den som ridit lite mer också förstår.Perfektionen är målet men resan dit kan se lite olika ut beroende på häst.

Det som därimot är viktigt är att hästen aldrig blir bakom hjälperna.För min del är det helt ok att hästen kanske hamnar bakom lodplan i det dagliga arbetet.och detta behöver INTE på något sätt vara ett kvitto på ryttarens hand utan kan snarare handla om en klen överlinje eller stor ganaschfrihet osv och i bland måste man låta hästen hitta en arbetställning där den lösgjort och avslappnat kan komma till arbete.Hellre en avslappnad häst som kommer till sin rätt och sitter ihop  än en häst som är för hög i nacken och går i statisk spänning.Tror fasen att en sådan häst vill sträcka ut sin hals i slutet av passet.Den mjölksyran kan inte vara nådig.

slutmålet så även enligt TR så ska hästen givetvis vara väl framme och givetvis inte bakom lodplan.Men resan dit beroende på häst kan se lite olika ut.och näsans placering i utbildningstadiet och på en kanske het eller klenare häst är inte prio ett om man säger så utan vad hästen gör med resten av kroppen.Att bli hysterisk och köra fast i var näsan tar vägen är att skjuta brevid målet.Det är ju ändå bakbenen vi vill sätta snurr på först och när vi fått fart på dessa och hästen är stark nog då kommer näsan också fram.Sen gäller det att man förstår också att bakom lod och bakom hand behöver inte ha ett samband per automatik .Och det är också en ofantlig skillnad på en häst som lägger sig självmant lite bakom och en häst som är hållen där av ryttarens hand.Det sist nämnda förstår väl vem som helst att det inte är så bra.Men det handlar ju inte om var hästen gör av näsan egentligen utan om hur ryttaren är dålig i sin hjälpgivning.Många verkar inte förstå detta utan drar allt över samma kam.Är näsan bakom är det rätt och slätt fel.Men det behöver inte alls vara sant.

Jag har skrivit om detta förut...Men funderade på detta så sent som i går och behövde rasta tankarna lite.

over and out.

Jag vet ju mycket om hans liv innan han klev av sin travarkarriär och har väl lagt ihop 1+1 kan man väl säga.Jag tror det finns en rad olika sammanträffanden ..Insidenter.. osv som gjort att det blivit som det blivit för honom.Och jag vill inte på något sätt klandra någon heller.Var och en finner lösningar på sitt sätt och i bland är de nödvändiga och i bland funkar de bara för stunden.Och så har det nog varit lite med knas.

Han skenade mycket på travet och var minst sagt svårkörd.Och när kusk efter kusk låg raklång efter honom så sätter det sina spår til slut på ett eller annat sätt."c" har berättat för mig flera ggr hur han själv fått åka som en vante efter knas kilometer efter kilometer och jag vet att han även sagt någon gång att han helt enkelt flera ggr tänkte 

"låt honom springa då-han tröttnar väl någon gång" vilket slutat i att knas kutat som en dåre rejäla sträckor både på väg och i diken.

Knas stod även på banan några vändor på träning  och det var väl lite si och så med hur han trivdes och vilken stressnivå han låg på och han åt dåligt bland annat.Och det var problem även här eftersom han var svår att reglera och som det kan vara i bland med den männskliga faktorn så är det ju som så att man lämnar hästen för träning av en anledning.Den ska funka när den kommer därifrån.

Och här har det nog gått lite snett tror jag för han utrustades med mer och mer utrustning om jag förstått allt rätt för att han skulle gå att kontrollera.Ingen kusk vill köra en häst som inte går att reglera.Man vill ju ändå fortsätta med livet i behåll och det förstår jag fullt ut.och jag vet att han drog på banan också.. och kom lös på banan och sprang runt med vagn osv utan kusk och folk gick in och stängde dörrarna när han skulle köras.

(man vill ju inte ha in en lös skenade häst i stallet med vagn och allt) 

Jag vet att han tagit med sig linorna på stallgången också och dragit ut utan kusk mer än en gång och sen kunde ha springa tills han nästan stupade.

Det låter säkert horibelt på många sätt och att "c" skulle vara dum.Men det är faktiskt inte sant för så som han älskade den här hästen och knas älskade honom.Det är sällan man får sen en vuxen medelålders man släppa en tår när han lämnar över en häst till någon annan

att knas blev och var som han var i början är när man har alla korten på bordet inte alls så konstigt.Och jag tror att om det inte gått snett efter vägen så hade han nog blivit en hygglig travhäst.För när att kommer omkring så älskade han ändå att springa framför vagn och har en otroligt hög arbetsmoral med en rejäl portion vinnarskalle och är en rejäl och välväxt häst.

Och det var också det "c" såg därav idogt försökande att hitta en lösning och få knas att fungera.Men till slut får man inse att det kanske inte går.även om hästen tycker det är kul.Knas är en häst som troligtvis skulle springa ihjäl sig om ingen sa stopp och hade det fortsatt mycket längre hade han antagligen sprungit sönder sig "c" har sagt till mig under resans gång att Trav ska inte vara som så som det blev för knas.Massa utrustning skarpa bett och hårda händer  osv.Det tar bort glädjen  och är inte hästvänligt och var en av anledningarna till att knas fick avsluta sina dagar som travhäst och prova på att bli ridhäst i stället.

Sen Om man gämför knas med den andra vi har hemma som är så fruktansvärt lättsam i gämförelse med knas .Mellis håller sig inom ramen och man har de där normala resan med omskolning av travhäst i stället.Bara enkelt och logiskt inlärning och han tuffar på som på räls.Hans historia som travhäst vet jag dock inte så mycket om.Men som det verkar så har han nog funkat bra och varit väldigt lättsam.Och varit långsam.För jag kan då säga att den hästen är inte snabbaste tåget i den här byn i allafall haha.Varesig i huvudet eller i kroppen.Och det är nog en av anledningarna till att han inte riktigt passade på travet.Man får en känsla av att de andra skulle kunna springa om honom baklänges   

Men han är..

lätt och fin i munnen. lugn men pigg och lagom vaken snäll som få.Så som de flesta travare är med andra ord.

Knas därimot är en historia i sig.Och jag har aldrig stött på maken faktiskt under alla år.Mellisar har man träffat flera av..Men någon farbror knas har det aldrig tidigare funnits i mitt liv i allafall.

(som parantes bara så här så måste jag säga att det är otroligt svårt ändå att förklara i text just när det gäller knas.Man måste känna honom irl tror jag för att man ska förstå riktigt hur jag menar.och jag tycker inte jag lyckades riktigt nu heller att få fram det jag egentligen vill sätta fingret på för det är så många saker som är avgörande med honom och så många saker som måste vägas mot varandra för att få en korrekt helhetsbild och jag märker att ju mer jag försöker dela med mig ju svårare får jag eftersom helhetsbilden är så otroligt viktig.)

over and out.