Jag tar inte imot fler foderstatsberäkningar just nu.

återkom hösten 2012

Hoppas detta kan respekteras.

mvh/Q

Och under 2012 har jag tänkt göra något åt det.Jag kommer liksom aldrig till skott haha..   Och jag rider inte som jag är lärd alla ggr utan fessar med på tok för mycket och litar inte alls på min egen förmåga.Jäkligt lätt att ta några hästar framåt utbildningsmässigt då?NOT!.

Jag är rätt hopplös på hästryggen många ggr då jag är på tok för mesig och ganska lat.Jag menar inte på något sätt att jag ska bli burdus eller hård i min ridning utan snarare mer hård på mig själv och verkligen RIDA.

Man är ju ingen direkt stjärnryttare heller vilket gör att man får jobba på ganska bra för att ta sig någonstans.

Roade mig här om kvällen och glo på lite gammla filmer från olika träningar och man minns ju tillbaka när man gör så och får tillbaka känslan man hade just det passet.Eller ja så funkar jag i allafall och det som slog mig genomgående är att jag är för mesig.självkänslan hänger inte med vilket gör att jag tvekar i min ridning.Mycket pga de fysiska hindren jag i bland lider av för jag är rädd att dessa ska förstöra för hästen.

Jag kan känna uppenbara saker som felas men lämnar det lite där hän i tron om att det ska lösa sig av sig själv vilket det självklart inte gör.För att citera min tränare "nu åker du som en smörklick på en het potatis"

Lite grann beror på att jag är rädd att jag ska tycka/känna/be om fel saker.vilket resulterar i pannkaka .Samtidigt som jag ser att när jag faktiskt väl kommer till skott så är det inte så illa pinkat ändå även om man alltid kan förbättra sig.

Att sitta på en häst som Knas gör en lite försiktigare eftersom han är så pass känslig också pga att det kan få sånna följder om man begär något extra vid fel tillfälle.

Nu är dock en annan femma eftersom han kommit så pass att han är starkare i sig själv både psykiskt och fysiskt och jag kan nog villigt medge att jag nog duttar med honom en del i bland som om vi vore där i början igen.Jag litar inte på att han ska klara av det han faktiskt lärt och det i hop med min egen bristande självkänsla gör att vi inte riktigt kommer vidare.

Men som sagt i år ska jag bättra mig och faktiskt rida och inte bli paralyserad och bara jamsa med.

Jag blir ganska frustrerad många ggr när jag tittar på filmer och jag ser att jag inverkar dåligt eller ja inte alls haha  Epic fail!!

och jag ser även hur paff jag blir när det faktiskt blir rätt också och kan slutar rida därför också. 

 Precis som om det vore något revelutionerade att jag faktiskt lyckades med något bra.

Tur hästkraken är snäll och ändå relativt välriden för han fortsätter snällt utan matte.Ja jisstanes han ska ha en eloge den där knas som står ut och försöker tappert både med och utan mattes uppbackning.

Nu är ju jag damen som högt och tydligt under lektion ber hästen om ursäkt titt som tätt när jag gör något misstag och kan gott klappa hästkraken på halsen som ett förlåt för mina egna små misstag.Detta gjorde jag faktiskt på senaste träningen också..Bad knas om ursäkt högt och tydligt för något jag i dag inte minns, varpå min tränare skrattade gott åt mig och tyckte inte alls jag behövde be hästen om ursäktet för vad det nu var .  

Ridning är svårt men för den saken skull behöver man ju inte tveka på sig själv fullt så mycket som jag gör i min egen ridning.Det är fruktansvärt frustrerande att se.. känna..och ändå inte få till det som tänkt.

Det tjänar varesig jag eller hästarna på.Dock ska jag bara försöka komma överens med min kropp också under resans gång.Det är mycket den som gjort att jag blivit så här i min egna ridning men utgångsläget är ett annat  i dagsläget då knas  är mer förlåtande helt enkelt och mer stabil psykiskt och kan ta att matte kanske hamnar lite snett eller råkar flytta skänkeln några cm eller lägger ann den utan att det är direkt medvetet osv utan att han dörihop i rena förskräckelsen.Förr kunde man råka göra en liten fjantig sak och och sen hade man 45-60 minuters problemlösning framför sig som allt som oftast gick ut på att lugna en måttligt imponerad stissig häst.

Slänger in en bild från en träning 2010 där vi på något sätt tog ett steg framåt.Ett sånt där pass som man drar sig till minnes och njuter av i efterhand. 100%  bra ridning? NÄ.Men känslan var 110% och det är värt mycket för mig!