En av de värsta resorna knas bjudit på..

var 2006  och vi var ute i skogen och knas var mer högt än lågt..Och jag försökte verkligen få honom lugn. Det som triggade igång allt var trav upp för en liten backe.En trav jag inte bett om utan som han själv bestämde att han skulle ta.Vi skulle nämligen bara ta en skritt tur..eftersom vi bara travade på inhägnat område då just för att han var så het och triggade igång så lätt.Trava ute var liksom uteslutet.knas tyckte dock annorlunda.

Och efter det så stövlade han på och dansade runt med mig både ner i diken och in i snåriga buskar utan att jag hade speciellt mycket att säga till om.han högg tag i bettet ett par ggr ,Men jag lyckades ändå få styr på honom och höll honom på vägen.

Men sen PANG från ingenstans drog han bara .En kilometer i fullt sken efter den kurviga vägen.och jag kämpade verkligen med allehanda knep att försöka få stopp på homom men vad jag än gjorde verkade det trigga honom ännu mer.såg hur vägen svängde tvärt lite längre  fram och tänkte att ja han bör ju hålla sig på vägen om han har något förstånd..jag höll krampaktigt i mig för att inte åka i backen.Och så här i efterhand var det nog det som gjorde att det blev som det blev.

Han skenade ner i diket i kurvan.sprang i diket en bra bit. upp på vägen igen och kastade sig sen handlöst ut på ett hygge på andra sidan.

Jag tänkte att OK nu går vi omkull och dör båda två. På något sätt höll han sig på benen och jag fick stopp på honom mot en tall ett 40 tal meter in på hygget.han stod i stort sätt med näsan i tallen.Hade han fått utryme här att gå förbi den hade han antagligen skrapat av mig mot tallen och fortsatt.så vi stod där och jag höll honom med huvuder rakt mot tallen..

Jag ska villigt medge att tårarna sprutade på mig och jag var bra skakis när jag gled av honom där på hygget medans han drog runt talljävlen så jag nästan tappade honom.

Jag vet inte hur länge vi stod där .eller ja jag stod han sprang mest runt runt runt och jag kände mig väldigt maktlös där med tygeländan i näven medans han snubblade runt bland stockar stubbar och stenar sly.Varje rörelse jag gjorde triggade honom ännu mer.Försökte sträcka fram handen och smeka honom lugnade på halsen men då kastade han sig jag snubblade omkull och han drog med mig ett par meter.

så till slut stod jag nog mest likgiltig och bara såg på..han måste ju lugna ner sig till slut.Men det kändes som en evighet innan det kändes som om han var kontaktbar.Jag vet inte om ni träffat en  hyperventilernade häst någon gång?

Det har jag gjort..Han heter knas.

Att få ut oss från hygget var ett företag i sig bara det. varje gren han råkade snubbla på gjorde att han antingen hoppade till eller slängde sig.och jag höll på att tappa honom och ramlade själv också ett par ggr när han kastade sig.

jag minns att jag tänkte...en gång till han slänger sig och jag släpper honom så får han lösa det här själv . Av någon outgrundlig anledning släppte jag ändå inte och vi kom ut på vägen igen till slut.

Fick hejd på honom hjälpligt väl på vägen så jag kunde se om han gjort sig illa. Några små skråmor på benen hade han och jag tackar gudarna för benskydd kan jag säga för utan dem hade han antagligen sett värre ut.

I en kilometer fortsatte han sedan dansa sprätta.. resa sig..kasta sig rakt in i bettet om ni förstår hur jag menar? Han reser sig och kastar sig framåt.Efter att han gjort så några ggr fick jag in någon form av teknik genom att hålla ordentligt i ena tygeln så han gick med halsen något böjd mot mig så han inte kunde kasta sig rakt fram utan han fick snurra ett varv runt mig i stället när han försökte häva sig i väg.

Här ungefär tror jag helt enkelt att hans ork tog slut för han började komma till sans och han började faktiskt skritta lite då och då..och till slut blev skritt perioderna längre och längre tills han var helt som vanligt igen.

ungefär 500 m hemifrån kravlade jag mig upp på honom igen och skrittade sedan uppsuttet hela vägen hem och han visade inte ett spår av det som just hänt..dyblöt i svett förvisso ..men nöjd.. belåten och öronen spetsade framåt och lugn..Lugn som en filbunke.

Det som inte dödar härdar...

Red samma väg en vecka senare.. inte en tillstymmelse till tok utan skrittade på jätte snällt hela vägen utan att blinka.

 

Ingela

13 oktober 2011 11:05

Fy för vad läskigt! Har aldrig varit med om liknande!
Ponnyn har ju haft för sig en massa konstigheter men det (förstod vi senare) kom av att hon hade fruktansvärt ont och var spänd i hela kroppen.

Måste kommentera ditt härliga inlägg om ridning med!
Kul när det går så himla bra så att man bara strålar av lycka på hästryggen, det känns som om man klarar allt i hela världen just den stunden =) Så härligt att få ett sånt lyckorus då och då =D

http://semperfidelisesto.blogg.se

 

Camilla

13 oktober 2011 12:39

Jag skulle aldrig vågat sätta mig upp på den hästen igen, antagligen inte på någon annan häst heller för den delen..

Men jag är väldigt feg också, eller har självbevarelsedrift.. ;)

http://parellikusken.blogg.se

 

Camilla

13 oktober 2011 14:04

SV: Fast oavsett anledning så skulle jag inte våga rida den hästen. Att veta att nåt sånt kan inträffa skulle få mig rädd, även om det kanske inte skulle inträffa igen.

Men jag är å andra sidan rädd när jag rider min stabila häst som visserligen är tittig och det värsta han kan göra är att kasta sig och eftersom han är så seg i reaktionerna så är man i princip alltid förberedd på kastandet..
Köpte en spansk sadel bara för att man sitter säkert i dom..

Så jag förstår varför Knas är som han är, men jag skulle ändå aldrig rida den typen av häst. :)

http://parellikusken.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Och en underbar tur runt byn på två väldigt välfungerande hästar .Åh gud så knas tog i .Hej och hå hahaha..Och han blev nog allt lite trött i bakkärran för det gick inte i många knop in över ströskeln till stallet när vi kom hem. Blev en hel del tr...

Tog vi en tur utmed vägarna på skogen och arbetade vidare med bara trava och galoppera jämsides och knas funkade väl även i dag. Jag är dock något handikappad då jag tidigare under dagen bröt av en nagel väldigt långt ner så blodet sprutade.Och det...

Nu blev ju inte bilderna alls som jag tänkt då gubben nog inte riktigt förstod hur jag menade när vi var och fotade detta ,och att stå utanför stallet och fota in i ett relativt mörkt stall och då försöka dessutom fota en svart häst med en svart sade...

Jippi jej vad kul det var hahaha..Och i dag red vi jämsides hela tiden och det bara flöt på.Eller ja Knas var väl inte gladast i stan i mellan åt och försökte allt göra några utfall så jag fick hela tiden tänka på att hålla om ordentlig med skänkeln ...

Och nu har de slagit ett rådjur mellan här och byn och tagit sig igenom ett fungerande rovdjurstängsel med full strömstyrka..Och inte en varg.. utan två.. Love it...Eller inte.. ...